The vestibuloocular reflex can be manually elicited by tilting or rotating the head. Manual techniques serve their purpose well and is the golden standard in the clinical work, but they lack control of velocity and movement pattern. However, motion simulation platforms enable automatic control of both velocity and movement pattern.

One motion simulation platform, named BIRGIT, has been built at the Department of Clinical Neurosciences at Karolinska Institutet but has not yet been in service and require a performance evaluation.

The objectives with this thesis is to evaluate the accuracy and precision of BIRGIT and evaluate how bodyweight and movement direction impact the performance. The thesis also evaluate whether it is possible to stabilize the head of the patient during the acceleration phase.

Repeated measurements of acceleration with different loads, desired ac- celeration, direction and motion type (rotational and translational), are per- formed. Dummies are used to simulate bodyweight in the performance study and real persons are used in the head stabilization study. Analysis of variance (ANOVA) is the main statistical tool.

The results suggest that the platform does not perform equally at dif- ferent load or directions and that there is a bias between desired and true acceleration. The main problems are an inclination of the rails, upon which the chair is mounted, that causes differences between directions and an un- desirable performance characteristic for rotational motions.

The stabilization study suggest that the head can be stabilized. 

Den vestibulo-okul ̈ara reflexen kan framkallas genom att manuellt rotera eller rycka p ̊a huvudet. Att manuellt framkalla reflexen fungerar i de flesta sam- manhang va ̈l och a ̈r standard i m ̊anga underso ̈kningar. Dock g ̊ar det inte att till fullo kontrollera vare sig hastighet eller ro ̈relsebana perfekt. Emellertid g ̊ar detta att kontrollera genom att anva ̈nda sig av en s ̊a kallad ro ̈relsesimu- leringsplatform.

En s ̊adan platform, d ̈opt till BIRGIT, har byggts vid Institutionen f ̈or kliniska neurovetenskaper vid Karolinska Institutet. Denna har ej bo ̈rjat anva ̈ndas ̈annu d ̊a dess prestanda fo ̈rst beho ̈ver utv ̈arderas.

Syftet med denna uppsats ̈ar att utva ̈rdera precision och noggrannhet hos BIRGIT. Dessutom, att utv ̈ardera hur kroppsvikt och ro ̈relseriktning inverkar p ̊a prestandan. I arbetet ing ̊ar ̈aven att testa om det a ̈r m ̈ojligt att stabilisera huvudet under accelerationsfasen.

Repeterade ma ̈tningar av sann acceleration med olika last, riktning, bo ̈rac- celeration och r ̈orelsetyp (rotation eller sidledes) genomfo ̈rdes. Testdockor anva ̈ndes fo ̈r att simulera lasten i prestandatesterna och riktiga testpersoner anva ̈ndes i huvudstabiliseringsdelen. Variansanalys (ANOVA) var det hu- vudsakliga statistiska verktyget.

Resultatet antyder att last och ro ̈relseriktning inverkar p ̊a acceleratio- nen och prestandan och att den sanna accelerationen alltigenom a ̈r la ̈gre a ̈n bo ̈raccelerationen. Det finns tv ̊a sto ̈rre problem hos plattformen, det fo ̈rsta a ̈r att uppha ̈ngningen till stolen lutar och detta resulterar i en skillnad mellan riktningarna (det g ̊ar fortare nedf ̈ors). Det andra problemet a ̈r ett cykliskt uppfo ̈rande na ̈r flera rotationsr ̈orelser skall fo ̈lja p ̊a varandra.

Stabiliseringsstudien visade att det g ̊ar att stabilisera huvudet.