Humanity is facing big environmental challenges. Apart from the climate changes, there is also an ongoing depletion of the natural resources necessary for our survival in general, and for highly electronics-dependant lifestyles especially. At the same time, both urbanisation and digitalisation are progressing at a rapid pace. Digitalisation holds a potential to decrease environmental impact from cities and urban lifestyles, and many cities want to increase their use of digital technologies and services. This is often at least partially motivated by environmental concerns. In these cases, it is often the municipality that is responsible for strategies and support of increased digitalisation.

This dissertation places itself in the Smart Sustainable City field, but more specifically aims to support municipalities’ work with digitalisation for environmental goals. The results are structured around three parts. The first part accounts for six cities’ promising digital solutions with possible environmental benefits, and of possible digital tools to support two EU directives that can affect municipalities’ environmental work. The second part suggests how municipalities can work with digitalisation for environmental goals, and especially stresses evaluation and strategic investments. The third part looks at possible long-term societal changes in relation to digitalisation, and the risks with a city depending on electronics: It is important that a city can remain adequately functional, even in the case of a short- or long term shortage of resources and/or energy.

Finally, I discuss some of the uncertainties in digitalisation for environmental goals. There are uncertainties regarding digitalisation’s actual effects, which can make it harder to know what investments to make. Implementing digital technologies for municipal aims often demands cooperation between actors with different interests, but if the municipality relates its decision to environmental goals, it facilitates demanding that digital services and tools have environmental benefits.

Mänskligheten står inför stora utmaningar på miljöområdet. Utöver klimatförändringar sker en utarmning av de naturresurser som krävs både för vår allmänna fortlevnad och för livsstilar med hög användning av elektronik. Samtidigt pågår både en snabb urbanisering och en snabb digitalisering. Digitaliseringen har potential för att minska miljöpåverkan från städer och urbana livsstilar, och många städer uttalar en vilja till ökat nyttjande av digitala tekniker och tjänster, oftast åtminstone delvis motiverat av omsorg om miljön. Ofta är det då kommunen som står för strategier och stöd för ökad digitalisering.

Den här avhandlingen placerar sig i det fält som berör den smarta hållbara staden, men syftar mer specifikt till att hjälpa kommuner i deras arbete med digitalisering för att nå miljömål. Avhandlingens resultat är uppdelade i tre delar. Den första delen redovisar några lovande digitala tjänster med möjliga miljöfördelar, respektive möjliga digitala stöd för två EU-direktiv som påverkar kommuners miljöarbete. Den andra delen ger förslag på hur kommuner kan lägga upp sin arbetsgång för att rikta digitaliseringsarbetet mer mot miljöfördelar och miljömål, och rekommenderar särskilt att följa upp arbetet med utvärderingar och mer strategiska investeringar. Den tredje delen går in på möjliga långsiktiga förändringar av samhället i relation till digitalisering, samt riskerna med att en stad blir beroende av elektronik: Det är viktigt att en stad kan bevara huvuddelen av sin funktionalitet, även vid kort- eller långvarig strypning av resurser och/eller energi.

Slutligen diskuterar jag något av osäkerheten i digitalisering för miljömål. Det finns stora osäkerheter kring vad de verkliga effekterna blir, vilket kan göra det svårt att veta vilka investeringar som ska göras. Att införa digitala tekniker och tjänster för att nå kommunala mål kräver samverkan från aktörer med olika intressen, men om kommunen tydligt kopplar till miljömål underlättar det för att kräva att de digitala tjänsterna och verktygen gör nytta på miljöområdet.

Human development is currently leading to destruction of the stability of the earth system upon which we depend for our survival. In other words, it is unsustainable. At the same time, urbanisation and digitalisation are progressing at a rapid pace. Digital technologies have a potential to decrease environmental impact from cities and urban lifestyles. Transport and mobility is an important part of urban life, and it has been suggested that digital technology can improve urban transport performance in both accessibility and sustainability. Mobility as a Service (MaaS) is a relatively new concept for provision of mobility services through a digital platform, sometimes together with digital accessibility services that lower the need to travel (Accessibility as a Service – AaaS). It has been suggested that MaaS could offer a real alternative to the privately owned car and lead to more sustainable mobility. However, its real effects in practice are still not well known.

This thesis aims to create knowledge to guide public and private actors in developing digital technologies and using digitalisation to support environmental goals, especially regarding urban mobility. The results are structured around three parts. The first part explores strategies and digital services for municipalities that want to use digital technology to support environmental goals. The second part presents requirements for MaaS and AaaS to support environmental goals for urban mobility. To do so, they should reduce travelling overall and reduce environmental impact per kilometre travelled through enabling better modes of transport and lower vehicle emissions. It also suggests that a functional physical infrastructure for public transport and bicycling is important if MaaS are to support environmental goals. The third part identifies important knowledge gaps to explore, if digital services are to support environmental goals. The relationship between digital services, urban form, and sustainability implications is brought up as an important subject for future research, as well as how to ensure that MaaS fulfil the previously identified requirements.

Finally, I discuss how to ensure that digital services and MaaS serve environmental goals. There are sometimes grave uncertainties regarding the real effects of various services. Although this makes future effects difficult to predict, it also suggests that investments need to be done strategically, and that data of effects need to be carefully collected and evaluated. Public and private actors both have responsibilities to ensure that digital services fulfil environmental goals. However, it is important not to only look at how to solve specific problems today. To support urban sustainability, we need to think about what kinds of cities we want. We do not have to focus digital services on streamlined, seamless and instant access to things no matter where they are. They can also support urban lifestyles of less focus on physical ownership and daily travelling, and more on positive experiences of sustainable modes of travel and of the local community.

Nuvarande mänsklig utveckling är på väg att rasera stabiliteten för det planetära system vi är beroende av för vår överlevnad. Den är med andra ord ohållbar. Samtidigt pågår en snabb urbanisering och digitalisering av våra samhällen. Digitala teknologier har potential att minska miljöpåverkan från städer och urbana livsstilar. Transport och mobilitet är viktiga komponenter i stadslivet, och det har föreslagits att digitala teknologier kan förbättra urbana transportsystem vad gäller både tillgänglighet och hållbarhet. Mobilitet som tjänst – Mobility as a Service (MaaS) – är ett relativt nytt koncept för tillhandahållande av mobilitetstjänster genom en digital plattform, ibland tillsammans med tillgänglighetstjänster som minskar behovet av att resa (Accessibility as a Service – AaaS). MaaS föreslås kunna vara ett verkligt alternativ till den egna bilen, och leda till hållbarare resande. Dess verkliga effekter är dock fortfarande oklara.

Den här avhandlingen syftar till att skapa kunskap som kan vägleda allmänna och privata aktörer i utveckling och användning av digitala tjänster som kan stödja miljömål, särskilt gällande urbant resande. Resultaten är strukturerade i tre delar. Den första delen utforskar strategier och digitala tjänster för kommuner som vill använda digital teknologi för att stödja miljömål. Den andra delen presenterar hur MaaS och AaaS ska kunna stödja miljömål för urbant resande. De behöver bidra till minskat resande samt minska miljöpåverkan per personkilometer genom att stödja bättre transportsätt och lägre utsläpp. I avsnittet föreslås också att en välfungerande fysisk infrastruktur för kollektivtrafik och cykling är viktiga förutsättningar för positiva effekter av MaaS. Den tredje delen identifierar viktiga kunskapsluckor som behöver utforskas ifall digitala tjänster ska kunna stödja miljömål. Relationen mellan digitala tjänster, urban form, och hållbarhetseffekter är ett viktigt ämne för framtida forskning, liksom hur vi ska kunna säkra att MaaS lever upp till sin miljöpotential.

Slutligen diskuterar jag hur digitala tjänster och MaaS ska kunna stödja miljömål. Det finns stora osäkerheter kring tjänsternas verkliga effekter. Det gör deras framtida effekter svåra att förutse, men betyder också att investeringar behöver göras strategiskt, samt följas upp noga. Allmänna och privata aktörer har båda ansvar för att se till att digitala tjänster lever upp till miljömål. Dock är det viktigt att inte bara se till hur dagens problem ska lösas. För att verkligen stödja hållbarhet i städer behöver vi fundera kring vilka städer vi vill ha. Vi måste inte använda digitala tjänster för att skapa sömlös och omedelbar tillgänglighet till mer saker, var de än är. Digitala tjänster kan också stödja urbana livsstilar med ett minskat fokus på fysiska ägodelar och dagliga resor, och ett ökat fokus på positiva erfarenheter av hållbart resande och lokalsamhället.