Almost 40 percent of global final energy use and CO₂ emissions are connected to buildings and building-related activities; it is therefore important to incentivise the design and construction of resource-efficient buildings. Unfortunately, energy demand and associated emissions in the sector continue to grow. Such incentives will help achieve energy and environmental targets, reduce costs, and make smart and sustainable buildings and cities possible at a larger scale. Because novel technologies carry risks alongside their advantages, developers, contractors and consultants must have incentives to reduce and share those risks in a rational way if we are to meet the crucial long-term societal goals of reduced use of resources and emissions.

I hypothesise that there are legal and institutional frameworks (rules, building codes, regulations, standard contracts, etc.) that result in weak or negative incentives for construction industry actors to invest in, propose, and install resource-efficient technologies. If the hypothesis holds true, then the goal is to identify ways to better incentivise construction industry actors to fully engage in the design and construction of smart and sustainable buildings.

To tackle this, four studies were carried out using a mixed-method approach. Paper 1 identifies 38 barriers to energy efficiency in Swedish multifamily buildings. The next study (Paper 2) develops a categorisation framework in order to understand where to engage to overcome or bypass barriers to energy efficiency. Paper 3 and 4 are devoted to analysing two sets of barriers and propose possible solutions to overcome or avoid them: (1) how the current legal framework guiding start and operation of housing co-operatives (mainly the Co-operative Act) influences incentives for engaging in resource-efficient construction, and (2) how the legal instrument for collaboration between developers and consultants incentivises resource-efficient construction. In this case, the contract under investigation is the General Conditions of Contract for Consulting Agreements for Architectural and Engineering Assignments (ABK 09)”. Changes to these two sets of legal and institutional frameworks could have a significant impact on how buildings are designed, produced and used. The changes proposed could incentivise construction industry actors to fully pursue the creation of smart, sustainable buildings that deliver services to users and reduce negative environmental impacts stemming from both the building construction and operation phases.

Byggnader och byggande i den industrialiserade delen av världen står för nästan 40 procent av den globala energianvändningen, och därmed även en liknande procent av de globala koldioxidutsläppen. Tyvärr fortsätter energibehovet och kopplade utsläpp från sektorn att växa. Därför är det av största vikt att stimulera användningen av resurseffektiv teknik  i byggnader för att minska kostnaderna, för att nå energi- och klimatmål och för att möjliggöra smarta och hållbara byggnader och städer i större skala. Eftersom ny teknik medför risker samtidigt som fördelar måste byggherrar, entreprenörer och konsulter ha incitament för att minska och dela dessa risker på ett rationellt sätt, om vi ska uppfylla de avgörande långsiktiga målen i samhället för minskad användning av resurser och minskade utsläpp. Hypotesen i denna avhandling är att det finns lagliga och institutionella ramverk (lagar, regler, byggnormer, förordningar, standardkontrakt osv.) som resulterar i svaga eller negativa incitament för aktörer i byggindustrins att investera i, föreslå och installera resurseffektiv teknik. Om hypotesen stämmer är målet att identifiera sätt att stimulera aktörer i byggindustrins att fullt ut engagera sig i design och produktion av smarta och hållbara byggnader. För att studera dessa frågeställningar har fyra studier genomförts, och ett brett metodupplägg har använts (mixed method approach).  I artikel 1 identifieras 38 hinder för energieffektivisering i svenska flerbostadshus. Nästa studie (artikel 2) utvecklar ett kategoriseringsramerk för hinder relaterat till energieffektivitet. Artikel 3 och 4 ägnas åt två specifika hinder och föreslår möjliga lösningar för att övervinna eller runda dessa: (1) hur det nuvarande legala ramverket (främst bostadsrättsformen) som styr start och drift av bostadsrättsföreningar påverkar incitament för att uppföra resurseffektiva byggnader, och (2) hur det institutionella ramverket för samarbete mellan byggherre/entreprenör och konsulter stimulerar resurseffektiv konstruktion. I detta fall är det undersökta ramverket standardavtalet ”Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet ABK 09”. Dessa två uppsättningar av legala och institutionella ramverk kan, om de ändras, ha en betydande inverkan på hur byggnader designas, produceras och används. De föreslagna förändringarna kan leda till möjligheter att stimulera aktörer i byggindustrin att fullt ut engagera sig i att skapandet av smarta och hållbara byggnader; skapandet av byggnader som levererar tjänster till användare och samtidigt minskar negativ miljöpåverkan från både produktion och drift av byggnader.