Adjungerade professorer har funnits i Sverige i drygt 30 år. Det finns dock få studier om vad de adjungerade professorerna bidrar med och särskilt deras bidrag i utbildningen. Syftet med den här studien har därför varit att öka kunskapen om personrörlighet mellan akademi och omgivande samhälle. 

Studien visar att det sällan finns uttalade förväntningar på vad den adjungerade professorn ska uträtta under sin tid som ”gränsgångare”. Varken lärosäte eller företag är tydliga med att formulera och/eller formalisera förväntningar. Intervjuerna visar också att förväntningarna skiljer sig åt; lärosätena förväntar sig att den adjungerade professorn ska bidra till forskningen och företagen vill komma närmare studenterna och utbildningen. 

Ett fokusområde i studien har varit de adjungerades roll i utbildning, särskilt avseende deras roll i utveckling av ingenjörsutbildning. Med ett enda undantag är utveckling av utbildning inte någon framträdande arbetsuppgift för någon av de intervjuade adjungerade professorerna. En slutsats från studien är att det sannolikt är mycket svårt att skifta balansen i de befintliga adjungerade professorernas arbetsuppgifter mot mer utbildning, däremot är det fullt möjligt att definiera detta som tydliga arbetsuppgifter vid rekrytering av nya adjungerade professorer.