I transportplaneringssammanhang står sällan sociala skillnader i centrum för vad som diskuteras och analyseras. Förvisso har social hållbarhet under de senaste åren blivit ett viktigare svenskt planeringsbegrepp men i transportplaneringskretsar uppfattas det ofta som något nytt och främmande. Samtidigt visar tidigare forskning på stora sociala skillnader avseende resande och transporter. Man vet att transporter påverkar människor i vardagen och har olika betydelse för olika grupper. Det är känt att transporter har konsekvenser som tenderar att fördelas ojämnt och som kan bidra till social exkludering. Man vet också att transporter påverkar hur samhällen organiseras och att det finns olika perspektiv på vad för samhällen som planering bör bana väg för. Trots detta tenderar inte sociala skillnader att ta plats som en central transportplaneringsfråga, vilket också har uppmärksammats i tidigare studier.

Den här avhandlingen ger fördjupad kunskap om hur transportplanering utan större beaktande av sociala skillnader bärs upp och blir naturlig. Sådant vetande är av vikt för att förstå hur sociala skillnader kan göras till en mer central planeringsfråga och är något som i liten utsträckning tidigare närstuderats.

Den kunskap som läggs fram bygger på en undersökning av dominerande planeringstänkande på Trafikverket. Studiens utgångspunkt är att hur planeringsuppgiften förstås, ges mening och avgränsas blir betydelsefullt för vad som uppmärksammas och betraktas som viktiga planeringsfrågor. Med detta som ingång, undersöks planeringstänkande på Trafikverket för att söka svar på vad som händer med sociala skillnader som planeringsfråga. Planeringstänkandet på Trafikverket har valts ut som studieobjekt bland annat mot bakgrund av myndighetens stora inflytande över svensk transportplanering, annan samhällsplanering och den rumslig utvecklingen i stort i Sverige. Studien tillämpar teori utvecklad av de politiska filosoferna Ernesto Laclau & Chantal Mouffe och är en diskursteoretisk analys. Analysen har i ett första steg visat att planeringstänkandet på Trafikverket kan beskrivas som tre dominerande diskurser. I ett andra steg har kartlagts vad för förgivettaganden om människor och samhälle som är del i dessa diskurser. I ett tredje steg har sedan studerats hur sociala skillnader kan tolkas som något planeringsrelevant i de olika diskurserna. Sammantaget har detta givit kunskap om det dominerande planeringstänkandet på Trafikverket och dess konsekvenser för sociala skillnaders ställning som transportplaneringsfråga.

En övergripande slutsats är att i det dominerande planeringstänkandet blir sociala skillnader till en planeringsfråga av underordnad betydelse. Studien visar också att ökad uppmärksamhet av sociala skillnader kommer i konflikt med flera etablerade förgivettaganden och synsätt. Det gör det befogat att tala om ett djupgående tankemotstånd mot sociala skillnader som planeringsfråga.

Utifrån dessa resultat görs gällande att planeringen på Trafikverket radikalt behöver omprövas om sociala skillnader ska kunna göras till en central planeringsfråga. Ett sådant förändringsarbete berör inte enbart Trafikverket och kan antas vara svårt. Samtidigt har behovet av mer genomgripande förändringar av Trafikverkets planeringen redan tidigare påtalats från såväl ett miljö- och klimatperspektiv som utifrån kritik av att myndigheten utgår från föråldrade kunskaper om planering. Den här studien bidrar därmed med kunskap som ytterligare inskärper betydelsen av att göra upp med dagens transportplanering och att om möjligt tillskapa en transportplanering som öppnar för diskussion om viktiga planeringsfrågor ur olika perspektiv.

This thesis concerns the relative lack of social perspectives in transport planning. This lack seemingly occurs despite the knowledge of transport and transport planning having vast social consequences of various sorts, reportedly leading to social inequalities and playing into social exclusion as well as broadly speaking, being formative of societal changes with different meanings for different persons. The aim of the research has been to better understand and to be able to pinpoint how this lack is normalized and sustained. Such knowledge is sparse and potentially useful with regards to creating a transport planning more equipped with concerns about social differences.

In order to meet the aim the study has examined dominant ways of understanding transport planning. This approach has been guided by the assumption that it matters how planning is understood and made meaningful; that it has consequences for what is seen as important. Based on this assumption the study explores current ways of understanding transport planning at the Swedish Transport Administration. The Swedish Transport Administration has been selected for the study mainly because of its influential role as a national planning agency in Sweden.

The study builds on theory developed by the political theorists Ernesto Laclau and Chantal Mouffe. Through a discourse analysis the understanding of transport planning at the Swedish Transport Administration have been described as consisting of three dominant discourses. These discourses have in addition been analyzed with regards to how they construct people and society. The analysis also explores how social differences can be regarded as a topic of relevance in the respective discourses. Taken together this has created knowledge of how social differences are given its current standing as a transport planning issue.

The overall results show that the dominant ways, in which transport planning tends to be understood within the Administration, construct social differences as a planning topic of lesser significance. Several taken for granted truths of transport planning work actively to exclude social differences from what is constructed as of relevance to transport planning. Acknowledgments of social differences can therefore be seen as partly in conflict with the current ways of assigning meaning to transport planning. The study thereby implies that the current marginalization of social differences in transport planning practices is deeply rooted in the ways planning tends to be understood and taken for granted. This knowledge helps explain why social perspectives seem to be hard to integrate into transport planning at the Swedish Transport Administration and possibly more generally. Furthermore, the results highlight democratic problems with transparency and outdated modernistic planning ideals. It is argued, drawing on the combined results as well as previous research, that the transport planning at the Swedish Transport Administration needs to be radically rethought.