The search for a pre-colonial identity has occupied post-colonial cities since independence, becoming intertwined with modern nation-building projects. Consequently, an active agenda of reframing heritage has emerged that is strongly connected to the process of revisiting and rewriting the past. This requires merging fragments of memories into one collective memory, which is also called history. This is derived from the intention to create a nationalistically accepted view of how the nation should be perceived by its citizens and presented to the world. Such a singular narrative, which is viewed as essential to creating cohesion and consensus among a diversified population, entails the erasure of other urban narratives. Writing this collective memory, history, is an action in which edits and erasures are equally important as inscriptions. The built environment becomes a vital mediator through which this history is transcribed onto the city terrain. Reading the city through these processes of edits, erasures, and inscriptions constructs a nuanced urban narrative, providing insights into the interconnection of colonial and post-colonial eras on a non-linear timescale.

            The study of Manama’s evolution as a city lends an understanding of the dynamics through which the urban fabric has played a role in the rewriting of history. This study goes back and forth to both link the writing practices in the city today to its past, as well as to highlight identified recurring practices of rewriting history through the built environment. These writing practices are investigated through processes of restoration, demolition, and unrealisations that make visible the frictions and incoherence in the narrative; a narrative that is not produced by a single entity, but rather the dynamics of different agents over the years. History here is dismantled into layers of memory found in archives of different forms, allowing space for the echoes of distant memories to emerge. Central to this narrative is an ever-evolving relationship between the land and the nation.

Rumsliga historieskrivningar i den postkoloniala staden.Redigeringar, utraderingar, inskriptioner

Translated by Lena Stina Andersson

Sökandet efter en förkolonial identitet har sysselsatt postkoloniala städer sedan uppnådd självständighet och har kommit att bli nära sammankopplat med det moderna nationsbyggandet. Till följd av dessa processer har en agenda och ambition uppstått som handlar om att omtolka och omskriva det förflutna. Sammanslagningen av fragment och minnen till ett kollektivt minne har blivit en del av en historieskrivning och kan knytas till en ambition att skapa en nationellt accepterad bild av hur nationen bör uppfattas av sina innevånare och sin omvärld. Ett sådant enskilt narrativ, sett som nödvändigt för att skapa sammanhållning och samförstånd hos en diversifierad befolkning, kommer samtidigt att innebära att andra urbana berättelser utraderas. Att skriva detta kollektiva minne, historien, är en handling där redigering och utradering är lika viktiga som inskriptioner. Den byggda miljön blir en viktig medlare genom vilken denna historia skrivs in i stadens terräng. Genom att läsa staden genom dessa processer, editeringar, utraderingar och inskriptioner, konstrueras en nyanserat urban berättelse som bidrar med insikter i kopplingen mellan koloniala och postkoloniala perioder över en icke-linjär tidskala.

Studien av Manamas utveckling som stad ger en förståelse för denna dynamik och berättar om hur stadsväven har spelat en roll i omskrivandet av historien. Studien rör sig fram och tillbaka över tid för att både koppla samman dessa skrivpraktiker i dagens stad med sin historia, såväl som för att identifiera återkommande praktiker som använts för att omskriva historien och den byggda miljön. Dessa skrivpraktiker undersöks genom processer såsom restaurering, rivning, och icke-realiserade projekt, processer som på olika sätt synliggör friktion och inkonsekvens i den enskilda berättelsen. En berättelse som inte skapats av en enda enhet, utan snarare genom dynamiken som uppstår mellan olika aktörer över tid. Historien är här uppdelad i flera lager av minnen som återfinns i olika typer av arkiv, detta för att ge plats åt avlägsna minnen och ekon. Centralt för denna berättelse är den dynamiska relationen mellan landet och nationen.