Det är viktigt i ett samhälle att ha institutioner som bidrar till ett effektivt utnyttjande av resurser. Syftet med denna artikel är att granska den svenska bostadsrättsformen utifrån de kriterier som Elinor Ostrom formulerat rörande vad som bidrar till en effektiv förvaltning av en ”allmänning”. Avslutningsvis presenteras också reformförslag som vi bedömer skulle minska problemen i dagens strukturer, problem som främst sammanhänger med att den som startar föreningen och bygger dess hus inte har något långsiktigt ansvar.