Med syfte att frigöra attraktiv markyta för ny bebyggelse finns det imånga svenska städer idag ett önskemål att förtäta den befintliga stadsmiljön. En sådan åtgärd kan dock resultera i minskade avstånd mellan byggnader och transportled, vilket kan medföra ökade krav med hänsyn till bland annat explosioner. För att skapa en optimal helhetslösning för sådana olycksscenarion behöver de tre delområdena riskhantering, explosionslast och strukturrespons samordnas på ett korrekt sätt. I dagens explosionshantering finns dock betydande brister bland både riskanalytiker och konstruktörer, något som ofta beror på otillräcklig kommunikation och kunskap.