Träbroar har byggts så länge människor har behövt transportera sig, men det senaste århundradet har stål och betongbroar dominerat. Miljöpåverkan är dock betydligt lägre för träbroar än för stål och betong vilket är varför intresset för trä som bromaterial ökat de senaste decennierna. Dessutom är trä är ett material med låg egenvikt i förhållande till sin bärförmåga vilket är att föredra vid byggande. Däremot har träbroar en väsentligt lägre beständighet i utomhusmiljöer. För att undersöka vad som kan göras för att öka träbroars beständighet utan att öka miljöpåverkan orimligt mycket har en litteraturstudie genomförts. Det finns två kategorier av skydd för träbroar: de som ökar träets förmåga att klara klimatet samt strukturellt skydd. Den första kategorin innefattar impregnering och användning av mer beständiga träslag, vilket i de flesta fall inte är tillräckligt och i många fall olämpligt av miljöskäl. Tak, beklädnad av bärande delar, tätning av brodäcket eller att använda trä som underbyggnad till en skyddande körbana faller inom strukturella skydd. Utöver dessa skydd bör även detaljer möjliggöra avrinning och uttorkning, förbindningar vara rostfria och växtlighet kontrolleras. Strukturella lösningar innebär alltid mer materialåtgång och därmed risk för större miljöpåverkan. Därför bör lösningar som minimerar materialåtgång och miljöpåverkan från det täckande materialet väljas. För vägbroar rekommenderas följaktligen täckning med träplankor på bärande balkar. För gångbroar är tak ett alternativ som ger minimalt behov av underhåll samt miljöpåverkan.

Timber bridges have been built for as long as humans have needed to cross impassable terrain but the last century has seen a dominance of steel and concrete bridges. The environmental impact is however significantly lower for timber which has increased the interest in wood as a building material in recent decades. Additionally, wood has a low weight compared to its carrying capacity, which is beneficial when building bridges. However, wooden bridges have a substantially lower durability in outdoor environments. The focus of this literature study was to determine possible methods to increase the durability of timber bridges without unreasonably increasing their environmental impact. There are two categories of protection that can be used for timber bridges: ones that increase the wood's ability to handle climate, and structural protection. The first category includes chemical treatments and the use of naturally durable wood types, which in most cases is not sufficient and often inappropriate for environmental reasons. Roofs, covering of structural members, sealing of the bridgedeck or use of wood to carry a protective roadway fall within structural protection. Bridge details should also be designed to enable draining and drying of water, connections should be rustproof and vegetation should be controlled. Structural solutions always involve more material and therefore risk a higher environmental impact. Solutions that minimize material used and environmental impact from the covering material should therefore be used. Covering structural components with wooden planks is a good option for roadbridges. For pedestrian bridges roofs are an option that minimizes need of maintenance and environmental impact.