Framtidens städer står inför betydande utmaningar relaterade till förlust av natur, klimatförändringar, urbanisering och miljöförstöring. Genom att integrera grön infrastruktur i stadsplaneringen kan man möta dessa utmaningar på ett hållbart sätt som främjar människors välbefinnande samt skyddar djur och natur. Det krävs en holistisk, tvärvetenskaplig och multifunktionell strategi för att skapa motståndskraftiga och integrerade städer som kan möta de komplexa utmaningarna som klimatförändringar och ökad urbanisering medför. Syftet med denna studie är att analysera och utvärdera hur olika kommuner integrerar grön infrastruktur i modern stadsplanering. Detta görs genom att undersöka tre pågående stadsutvecklingsprojekt i Stockholmsområdet: Täby park, Norra Djurgårdsstaden och Kristineberg. Fokuset ligger på att identifiera framgångsfaktorer och utmaningar i deras implementering av grön infrastruktur samt att bidra med förbättringsförslag för att främja en mer hållbar och resilient framtida urban miljö.För att utföra denna studie användes en kvalitativ ansats, där dokument- och litteratur studerades samt data som samlades in genom detaljerade fältstudier på de tre undersökningsplatserna som var valda utifrån deras geografiska position, hållbarhetsfokus och deras liknade produktionsfaser. Litteraturstudien etablerade en teoretisk ram med fokus på biodiversitet, livskvalitet och klimatanpassning där fältstudierna verifierade informationen för att skapa större tillförlitlighet samt bidrog med djupare insikt. En komparativ analys genomfördes slutligen för att identifiera och jämföra framgångsfaktorer och hinder.Resultatet av studien visade att alla tre stadsdelars olika implementering av grön infrastruktur bidrog till hållbarhet inom de tre bedömningskriterierna; klimatanpassning och motståndskraft, biodiversitet och livskvalitet. Signifikanta förbättringar noterades inom ekosystemtjänster som dagvattenhantering och temperaturreglering. Kristineberg utmärkte sig genom sin närhet till natur och innovativa lösningar för vattenlagring, men har problem med bullerljud från Arningevägen. Norra djurgårdsstaden imponerade med sina ekologiska korridorer och trädplanteringar som främjar biodiversitet och temperaturreglering, men hade möjlighet till större integrering av gröna tak. Täby park fokuserade på rekreation genom sin stadspark och gröna slingor, men står inför utmaningar för att bättre balansera rekreation och biodiversitet. Integreringen av växtbeklädda fasader i Täby park och Norra Djurgårdsstaden var ifrågasättande då de var placerade i solbegränsade områden och därför främst fyllde ett estetiskt syfte istället för att också fungera temperaturreglerade.I framtiden rekommenderas det att gröna lösningar integreras tidigt i stadsplaneringen och att nya innovationer inom grön infrastruktur förbättrar sociala och miljömässiga aspekter ytterligare, för att uppnå ett hållbart och resilient samhälle.

Future cities face significant challenges related to the loss of nature, climate change, urbanization, and environmental degradation. By integrating green infrastructure into urban planning, these challenges can be addressed in a sustainable manner that promotes human well-being and protects animals and nature. A holistic, interdisciplinary, and multifunctional approach is required to create resilient and integrated cities capable of meeting the complex challenges posed by climate change and increasing urbanization. The aim of this study is to analyze and evaluate how different municipalities integrate green infrastructure into modern urban planning. This is done by examining three ongoing urban development projects in the Stockholm area: Täby Park, Norra Djurgårdsstaden, and Kristineberg. The focus is on identifying success factors and challenges in their implementation of green infrastructure and providing improvement suggestions to promote a more sustainable and resilient future urban environment.To conduct this study, a qualitative approach was used, involving document and literature reviews as well as data collected through detailed field studies at the three selected research sites. These sites were chosen based on their geographic location, sustainability focus, and similar stages of development. The literature review established a theoretical framework focusing on biodiversity, quality of life, and climate adaptation, while the field studies verified the information to ensure greater reliability and provided deeper insights. A comparative analysis was then conducted to identify and compare success factors and obstacles.The results of the study showed that the different implementations of green infrastructure in all three districts contributed to sustainability within the three assessment criteria: climate adaptation and resilience, biodiversity, and quality of life. Significant improvements were noted in ecosystem services such as stormwater management and temperature regulation. Kristineberg stood out due to its proximity to nature and innovative water storage solutions but faced issues with noise from Arningevägen. Norra Djurgårdsstaden impressed with its ecological corridors and tree plantings that promote biodiversity and temperature regulation but had room for greater integration of green roofs. Täby Park focused on recreation through its urban park and green trails but faced challenges in better balancing recreation and biodiversity. The integration of vegetated facades in Täby Park and Norra Djurgårdsstaden was questionable as they were placed in areas with limited sunlight and therefore primarily served an aesthetic purpose rather than also functioning for temperature regulation.In the future, it is recommended that green solutions be integrated early in urban planning and that new innovations in green infrastructure further improve social and environmental aspects to achieve a sustainable and resilient society.