En statisk provning har utförts av ett skruvförband i ett rörbrosegment. Syftet med provningen är att studera provkroppens verkningssätt under belastning och för att verifiera de teoretiska beräkningsmodeller som upprättats. Denna studie ingår som en del i ett större projekt för bestämning av skruvförbandets utmattningshållfasthet. Studien avses utgöra ett underlag för den efterföljande utmattningsprovningen.

Två teoretiska beräkningsmodeller är upprättade, en tredimensionell skalmodell och en tvådimensionell balkmodell, båda i det generella FE-programmet Abaqus. I skalmodellen är provkroppens samtliga plåtar beaktade med överlappningar och hål. Friktionslösa kontaktvillkor är föreskrivna mellan plåtarna och skruvarnas funktion är modellerade med stela förbindningar. Balkmodellen är uppbyggd utan beaktande av överlappande plåtar och skruvförband för bestämning av nominella spänningar.

Resultatet från provningen stämmer väl överens med resultatet från skalmodellen vad gäller last-förskjutningsförhållandet och deformationerna. Även balkmodellen ger ett resultat i samma storleksordning. De under provningen uppmätta spänningarna visar inte några antydningar till spänningskoncentrationer. De nominella spänningarna från balkmodellen är något högre än vad provningsresultatet visar. Baserat på resultaten anses spänningsvidden i de efterföljande utmattningsprovningarna kunna baseras på uppmätta spänningar intill skruvförbandet. Vidare visade den statiska provningen att upplagens utformning är av stor vikt. En led erfordras i upplaget för att förhindra en excentrisk belastning av upplagsfjädrarna.