Of the French theorists of his generation Jean Baudrillard was perhaps the one most concerned with consumption and the effects of mass production and advertising on contemporary culture. He was one of the major contributors to the establishment of the term consumer society, a term that has grown increasingly relevant in a society such as our “Western” culture where life to the utmost degree is consumption and shopping—a life lived in commercial spaces or defined largely by artifacts bought in commercial spaces and used primarily by being consumed. Perhaps Baudrillard’s early writings are even more relevant and important today than when they were first published, as consumption has become our main form of active identity building and social positioning, where everyone is expected to be ready to describe themselves, in the middle of the street, in term of their choices of styles, only to see their statements printed in free morning papers the next day. Through consumption and the use of symbols such as clothes, furniture, and other cultural or mundane items, we define ourselves, our identities, and our positions in society. At the same time public spaces, to a high degree, have been closed or transformed into commercial spaces. Even public squares, streets, and city centers have been subject to more or less drastic transformations from open space to indoor malls or shopping centers, and the official rhetoric claims that this will make them more available and comfortable. While this rhetoric may be true in intent, the patterns and possibilities of control are intensified, often outsourced to a private entrepreneur. A phenomenon that has led the cultural geographer Sharon Zukin to coin the expression "Pacification through Cappuccino" (The Cultures of Cities). Through the establishing of such places of consumption in parks and other public spaces, the possibilities of action and agency become more limited without the need for official signs or patrolling personnel. Today life is, so to say, lived both through a logic of consumption and in spaces of consumption.

Av de franska teoretikerna i sin generation är kanske Jean Baudrillard den som flitigast diskuterat konsumtion och hur massproduktion och reklam påverkar samtidskulturen. Han var en av dem som etablerade termen konsumtionssamhälle, som blivit allt mer relevant för vårt ”västerländska” samhälle där att leva allt mer är synonymt med att konsumera och shoppa – ett liv som levs i kommersiella rum eller somdefinieras av föremål som är köpta i dessa för att senare konsumeras. Det är kanske till och med så att Baudrillards tidigare texter är mer relevanta idag än när de först publicerades, eftersom konsumtion har vuxit sig än starkare som en aktiv form av identitetsskapande och social positionering; alla förväntas idag när som helst på gatan kunna beskriva sig själva och sin stil för att sedan se det tryckt i en gratistidning morgonen efter. Genom konsumtion och användande av symboler som kläder, möbler och andra föremål av såväl vardaglig som mer etablerad kulturell karaktär definierar vi oss själva, våra identiteter och vår plats i samhället. Samtidigt har det offentliga rummet i allt högre grad byggts igen, stängts och transformerats till konsumtionsplatser. Till och med offentliga torg, gator och centrum har mer eller mindre drastiskt omformats till inomhusköpcentrum eller gallerior, allt med en retorik som bygger på att de ska bli mer tillgängliga och bekväma. Även om en sådan retorik kan beskriva en sann intention ökar härigenom möjligheten till kontroll och övervakning, ofta outsourcad till privata entreprenörer. Detta är ett fenomen som har fått kulturgeografen Sharon Zukin att tala om ”Pacification through Cappuccino” (The Cultures of Cities). Genom att etablera sådana konsumtionsplatser begränsas vad som är möjligtatt göra, och för vem det är möjligt, utan att någon behöver sätta upp skyltar och patrullera platserna. Livet levs idag så att säga både genom en konsumtionslogik och i ett konsumtionsrum.