Socio-ekologisk resiliens är ett begrepp som bör integreras i en större omfattning i dagens stadsplanering då extremväder till följd av klimatförändringar, samt Covid-19 pandemin har förändrat behoven i stadens offentliga rum. Ett sätt att bemöta de nya behoven är att öka andelen grönområden. Denna studie fokuserar på Stockholms mest centrala delar, Vasastan, Norrmalm och Östermalm som har ett väldigt begränsat utbud av grönområden, sett till hur många som bor där. Stockholms stads rekommendation är att boende ska ha maximalt 200 meter till närmsta grönområde, vilket studiens fokusområden inte uppfyller idag. Dessutom är dessa områden utsatta för värmeöar och översvämningsrisker, vilket var ytterligare en orsak till varför studieområdet valdes. 

Att få loss mark och implementera nya grönområden i ett redan högt exploaterat område är en utmaning. Denna studie syftar därför till att undersöka var urbana grönområden såsom mikroparker kan införas i syfte att öka den socio-ekologiska resiliensen, men även att undersöka hur Stockholms stad arbetar med resiliensstrategier idag samt hur dessa kan förbättras. Vidare undersöktes vilka faktorer som ett urbant grönområde ska ha för att bidra till resiliens. Med resultatet av intervjuer och spatiala analyser som underlag, kan denna studie konstatera att Stockholms stads arbete med socio-ekologisk resiliens har förbättringsmöjligheter, och att det finns flertalet spillytor att anlägga mikroparker på. Dessutom har de viktigaste framgångsfaktorerna när det kommer till grönområden, ur ett socio- ekologiskt perspektiv, presenterats vilket framför allt handlar om mångfunktionalitet. Dock visar studien på att man behöver ta vissa bilvägar i anspråk för att säkerställa ekologisk resiliens. 

Socio-ecological resilience is a concept that should be integrated to a greater extent in today's urban planning since extreme weather as a result of climate change, and the Covid-19 pandemic have changed the needs of the city's public spaces. One way to meet the new needs is to increase the proportion of green areas. This study focuses on Stockholm's most central parts, ON, Norrmalm and Östermalm, which have a very limited range of green areas, in comparison to how many people live there. The City of Stockholm's recommendation is that residents should have a maximum of 200 meters to the nearest green area, which the study's focus areas do not meet today. In addition, these areas are exposed to heat islands and flood risks, which was another reason why the study area was chosen. 

To implement new green areas in an already highly developed area is a challenge. Therefore, this study aims to investigate where urban green areas, such as micro parks, can be introduced to increase social-ecological resilience. It also aims to investigate how the City of Stockholm works with resilience strategies today and how these can be improved. Furthermore, it was investigated what factors an urban green area should have to contribute to resilience. With the results of interviews and spatial analysis as a basis, this study can point out that the City of Stockholm's work with socio-ecological resilience has room for improvement, and that there are several available areas to build micro parks on. In addition, the most important success factors when it comes to green areas, from a socio-ecological perspective, have been presented, which is primarily about multifunctionality. However, the study shows that it is necessary to develop some car roads into greener areas, to ensure socio-ecological resilience.