Tillgänglighet till platser för fysisk aktivitet är viktigt för att tillfredsställa människans behov för rörelse, där en fysiskt aktiv livsstil genererar flera positiva hälsoaspekter. Ur en svensk kontext är stillasittande ett stort folkhälsoproblem, där framför allt unga inte är tillräckligt fysiskt aktiva, och mer än var femte invånare är stillasittande minst tio timmar per dag. Därmed är transportsystems roll gällande tillgänglighet till idrottsplatser av stor vikt, där fysisk aktivitet gynnas av god tillgång till kollektivtrafik samt säkra och trygga gång- och cykelvägar som förbinder olika målpunkter. Studiens syfte är därför att bidra till ökad förståelse gällande utmaningar och möjligheter relaterat till planering för tillgänglighet och hållbart resande kopplat till idrottsplatser, speciellt i förhållande till barn och ungdomar. Studien utgår från fallstudie som forskningsstrategi, där två idrottsplatser i Stockholm Stad, och en idrottsplats i Solna Stad studeras. Resultatet visar på att tillgänglighet som begrepp har många betydelser, vilket kan bidra till problematik i planeringen, och att det finns en otydlighet i aktörers ansvar sett till åtgärder för att gynna ett hållbart resande. Studien kommer fram till att det behövs ett ramverk för vad tillgänglighet betyder i relation till idrottsplatser, och ett behov av bättre riktade åtgärder för hållbart resande, som behöver samspelas med initiativ, och ske på bekostnad av framfarten för biltrafik.

Accessibility to places for physical activity is important to fulfil the human need for movement, where a physical lifestyle generates several positive health aspects.In the Swedish context, sedentary behaviour is a major public health problem, with young people in particular not being physically active enough, and more than one in five inhabitants being sedentary for at least ten hours a day. Thus, the role of transport systems in terms of accessibility to sports venues is of great importance, where physical activity is favoured by good access to public transport as well as safe and secure walking and cycling routes that connect different destinations. The aim of the study is therefore to contribute to a better understanding of the challenges and opportunities related to planning for accessibility and sustainable travel linked to sports grounds, especially in relation to children and young people. The study is based on a case study as a research strategy, where two sports grounds in Stockholm municipality, and one sports ground in Solna municipality are studied. The results show that accessibility as a concept has many meanings, which can contribute to problems in planning, and that there is a lack of clarity in the responsibilities of actors in terms of measures to promote sustainable travel. The study concludes that there is a need for a framework for what accessibility means in relation to sports grounds, and a need for better targeted measures for sustainable travel, which need to interact with initiatives, and take place at the expense of car traffic.