Endre søk
RefereraExporteraLink to record
Permanent link

Direct link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Prompt apoptotic response to high glucose in SGLT expressing cells
KTH, Skolan för teknikvetenskap (SCI), Tillämpad fysik, Biofysik.
Vise andre og tillknytning
2019 (engelsk)Inngår i: American Journal of Physiology - Renal Physiology, ISSN 1931-857X, E-ISSN 1522-1466Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert) Epub ahead of print
Abstract [en]

It is generally believed that cells that are unable to downregulate glucose transport are particularly vulnerable to hyperglycemia. Yet little is known about the relation between expression of glucose transporters and acute toxic effects of high glucose exposure.Here we have, in an ex vivo study on rat renal cells, compared the apoptotic response to a moderate increase in glucose concentration. We have studied the cell types that commonly are targeted in diabetic kidney disease (DKD): proximal tubule cells (PTC) that express SGLT2, mesangial cells (MC) that express SGLT1, and podocytes that lack SGLT and take up glucose via the insulin dependent GLUT4.PTC and MC responded within 4-8 h exposure to 15 mM glucose with translocation of the apoptotic protein Bax to mitochondria and increased apoptotic index. SGLT down-regulation and exposure to SGLT inhibitors abolished the apoptotic response. Onset of overt DKD generally coincides with onset of albuminuria. Albumin had an additive effect on the apoptotic response. Ouabain, which interferes with apoptotic onset, rescued from the apoptotic response. Insulin supplemented podocytes remained resistant to 15 and 30 mM glucose for at least 24 h.Our study points to a previously unappreciated role of SGLT dependent glucose uptake as a risk-factor for diabetic complications and highlights the importance of therapeutic approaches that specifically target the different cell types in DKD.

sted, utgiver, år, opplag, sider
2019.
HSV kategori
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:kth:diva-249971DOI: 10.1152/ajprenal.00615.2018ISI: 000468323700012OAI: oai:DiVA.org:kth-249971DiVA, id: diva2:1306648
Merknad

QC 20190429

Tilgjengelig fra: 2019-04-24 Laget: 2019-04-24 Sist oppdatert: 2019-10-24bibliografisk kontrollert
Inngår i avhandling
1. Studies on the Role of Apoptosis in Kidney Diseases
Åpne denne publikasjonen i ny fane eller vindu >>Studies on the Role of Apoptosis in Kidney Diseases
2019 (engelsk)Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
Abstract [en]

Apoptosis is one of the most common types of cell death. Under physiological conditions, it plays an essential role in removal of damaged and potentially harmful cells. Excessive apoptosis has however been linked to a number of diseases including proteinuric kidney disease and DKD, and is believed to enhance the disease progression. Albuminuria and hyperglycemia are common symptoms of these diseases and albumin and high glucose have been seen to trigger intrinsic apoptosis in renal cells. Ouabain, a cardiotonic steroid, has previously been identified as an antiapoptotic agent that in subsaturating concentrations protect from intrinsic apoptosis. The mechanism of the protective effect of ouabain is still not fully understood and it remains to be concluded whether ouabain can protect from albumin and/or glucotoxic-triggered apoptosis.

In study I we investigated the protective effects of ouabain in albumin-exposed primary rat PTC and podocytes and in the proteinuric kidney disease animal model passive Heymann nephritis. By reestablishing the balance between the proapoptotic protein BAX and the antiapoptotic protein BCL-XL, ouabain averted the albumin-triggered apoptosis in vitro and in vivo and protected from podocytes loss and glomerular-tubular disconnection.

In study II we investigated the relationship between the glucose transporters renal cells express and their susceptibility of glucotoxic-triggered apoptosis. We identified the SGLT expressing cells, PTC and MC, to be more susceptible to high glucose-induced apoptosis than cells without SGLT. The apoptosis was mediated by BAX and BCL-XL imbalance and mitochondrial dysfunction, and was abolished when treated with ouabain or SGLT inhibitors. Podocytes, which lack SGLT, did not respond to short-term high glucose exposure.

In study III we used super-resolution microscopy to investigate at which stage of the apoptotic process ouabain start to intervene. Ouabain interfered early in the apoptotic process, where it prevented activation of the sensitizer protein BAD. This allowed BCL-XL to avert BAX activation and translocation to mitochondria and thereby protected from mitochondrial dysfunction and apoptosis.

In study IV we investigated differentially expressed genes between renal cortex and primary short-term PTC cultures and between PTC exposed to control and high glucose. The mRNA expression level of most genes was significantly up- or downregulated in PTC compared to renal cortex, with the biggest differences in mitochondria and metabolism related genes. Early state glucotoxicity did not significantly alter mRNA expression levels in PTC.

Abstract [sv]

Apoptos, en av de vanligaste typerna av celldöd, är under normala förhållanden en viktig process för att kroppen på ett kontrollerat sätt ska kunna ta bort skadade och potentiellt farliga celler. Överdriven apoptos har dock observerats som en del av processen i flera sjukdomar som exempelvis proteinurisk njursjukdom, där stora mängder protein följer med urinen ut ur kroppen, och diabetisk njursjukdom, som orsakas av diabetes. Albuminuri, dvs albumin i urinen, och hyperglykemi är vanliga symptom på dessa sjukdomar. Tidigare studier har visat att albumin och höga glukoskoncentrationer kan aktivera apoptos i njurceller.

Ouabain är en hjärtglykosid, dvs. en substans som påverkar hjärtats rytm och slagkraft. I omättade koncentrationer har ouabain identifierats vara antiapoptotisk, dvs. den motverkar aktivering av apoptos. Mekanismen av den skyddande effekten hos ouabain är dock inte helt klarlagd och det är fortfarande inte känt huruvida ouabain kan skydda mot apoptos i njurceller utsatta för albumin och/eller hög glukos.

I studie I undersökte vi om ouabain skyddar mot aktivering av apoptos i proximala tubuli celler och podocyter utsatta för albumin, samt i en djurmodell av proteinurisk njursjukdom. Albumin orsakade en obalans mellan det proapoptotiska proteinet BAX och det antiapoptotiska proteinet BCL-XL, vilket ledde till mitokondriell dysfunktion och apoptos. Genom att återställa balansen mellan BAX och BCL-XL, avvärjde ouabain albumin från att aktivera den apoptotiska processen i vitro och i vivo, vilket förhindrade förlust av podocyter och dissociering av glomeruli från tubuli.

I studie II undersökte vi sambandet mellan njurcellers uttryck av glukostransportörer och deras benägenhet att genomgå apoptos under höga glukoskoncentrationer. Vi identifierade proximala tubuli och mesangial celler, som uttrycker SGLT, dvs. natriumberoende glukostransportörer, som särskilt utsatta för hög glukosinducerad apoptos. Apoptosen orsakades av en obalans mellan BAX och BCL-XL, vilket ledde till mitokondriell dysfunktion och slutligen apoptos. Behandling med ouabain eller SGLT-hämmare förhindrade aktivering av apoptos i proximala tubuli och mesangial celler utsatta för hög glukos. Podocyter, som saknar SGLT, påverkades inte av kortvarig exponering av hög glukos.

I studie III använde vi superupplösningsmikroskopi för att studera var i den apoptotiska processen som ouabain verkar. Ouabain förhindrade aktivering av den apoptotiska processen i ett tidigt skede genom att förebygga aktivering av sensibiliseringsproteinet BAD, vars huvudsakliga uppgift är att aktivera BAX. Inhiberingen av BAD möjliggjorde att BCL-XL kunde förhindra BAX från att aktiveras och förflytta sig från cytosol till mitokondrier och skyddade därmed mot mitokondriell dysfunktion och apoptos.

I studie IV undersökte vi skillnader i mRNA nivåer mellan färsk vävnad från njurcortex och primära proximala tubuli celler odlade i tre dagar, samt mellan proximala tubuli celler odlade i normal och hög glukos. De flesta geners mRNA nivåer var signifikant förändrade i PTC jämfört med njurcortex. Störst förändringar observerades i mitokondrie- och metabolismrelaterade gener. Kortvarig hyperglykemi förändrade inte mRNA nivåerna i PTC.

sted, utgiver, år, opplag, sider
KTH Royal Institute of Technology, 2019. s. 83
Serie
TRITA-SCI-FOU ; 2019:26
Emneord
Apoptosis, diabetic kidney disease, hyperglycemia, mesangial cells, microscopy, ouabain, podocytes, proximal tubule cells, RNA-seq, SGLT, Apoptos, diabetisk njursjukdom, hyperglykemi, mesangiala celler, mikroskopi, ouabain, podocyter, proximala tubuli celler, RNA-seq, SGLT
HSV kategori
Forskningsprogram
Biologisk fysik
Identifikatorer
urn:nbn:se:kth:diva-250264 (URN)978-91-7873-207-4 (ISBN)
Disputas
2019-05-24, Air & Fire, Science for Life Laboratory, Tomtebodavägen 23A, Solna, 13:00 (engelsk)
Opponent
Veileder
Merknad

QC 20190428

Tilgjengelig fra: 2019-04-29 Laget: 2019-04-26 Sist oppdatert: 2019-04-29bibliografisk kontrollert

Open Access i DiVA

Fulltekst mangler i DiVA

Andre lenker

Forlagets fulltekst

Personposter BETA

Brismar, Hjalmar

Søk i DiVA

Av forfatter/redaktør
Nilsson, LinnéaBrismar, Hjalmar
Av organisasjonen
I samme tidsskrift
American Journal of Physiology - Renal Physiology

Søk utenfor DiVA

GoogleGoogle Scholar

doi
urn-nbn

Altmetric

doi
urn-nbn
Totalt: 73 treff
RefereraExporteraLink to record
Permanent link

Direct link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf