Makrofager reglerar immunsvaret mot cancerceller, vilket gör dem intressanta som nästa generation av immunterapeutiska mål. Tumörassocierade makrofager polariseras mot den antiinflammatoriska M2-fenotypen av tumörmikromiljön. Detektion och repolarisering av tumörassocierade makrofager kan således användas för både diagnostiska och terapeutiska ändamål. Affibodies är små proteiner som till hög grad kan varieras och sorteras utifrån deras affinitet mot många olika mål. Detta masterprojekt utvärderar bindningen av 10 tidigare sorterade affibodyvarianter mot ett makrofagmålprotein som har immunoterapeutiskt värde. Varianterna producerades i Escherichia coli och deras bindning till målproteinet utvärderades med ytplasmonresonansanalys. De två varianterna med den starkaste affiniteten och en dimer av den starkaste bindningsvarianten utvärderades också för sin förmåga att binda M2-makrofager genom flödescytometri. Eftersom målmekanismen är associerad med en frisättning av ATP, utvärderades de två varianterna och dimeren också med en ATP-frisättningsanalys. De bäst presterande varianterna, M10 och M13, kunde binda målreceptorn i ytplasmonresonansanalys med KD värden på 85 respektive 2 nM. I flödescytometrianalysen visade de specifik bindning till celler som överuttrycker receptorn och ATP-frisättningsanalysen visade även en förhöjd nivå över baslinjen. Resultaten indikerar att affibodyvarianterna binder målet specifikt med hög affinitet och inducerar ATP-frisättning, vilket indikerar att de kan ha förmågan att repolarisera makrofager från M2 till M1 fenotypen. Sammanfattningsvis var projektet framgångsrikt i att utvärdera varianterna och minst en variant hittades med potential för terapeutiska och diagnostiska tillämpningar.