Kollektivtrafiken i Stockholm står inför en stor omställning med övergången till elbussar. För en lyckad omställning krävs ett välplanerat system som inkluderar robusta och kostnadseffektiva laddningstekniker. Denna studie undersöker två laddningstekniker, induktiva elvägar och depåladdning. Den analyserar möjligheter, hinder, och ansvarsstrukturer kopplade till dessa tekniker, med fokus på busslinje 4 där Trafikförvaltningen agerar uppdragsgivare för arbetet.

Studien baseras på dokument, litteratur, och intervjuer med intressenter berörda av valet av laddningsteknik. Intervjuerna identifierade spridda åsikter bland aktörerna. De största utmaningarna kopplade till depåladdning var elnätsanslutningar, batterikostnader, och de höga kostnader kopplade till att skala upp för stora bussystem. Fördelarna som identifierades med depåladdningen var främst att det är en etablerad teknik och ett lågt behov av samarbete mellan aktörer. Gällande elvägen ansåg man att de största hindrena var kopplade till höga infrastrukturkostnader, mindre etablerad teknik, och osäkerheter kring ansvarsstrukturen. Fördelarna med tekniken inkluderar reducerade batteribehov, möjligheten att integrera flera användare, och den lägre effekt som krävs av tekniken.

Studien analyserar även potentiella ansvarsstrukturer för respektive teknik. Slutsatsen är att dessa poster är beroende av användarna och finansiären av tekniken. Ansvarsstrukturen för depåladdning presenteras såsom den ser ut idag i Stockholm då denna anses vara effektiv. Ansvarsstrukturen för elvägen är beroende av användarna. Några ansvarsområden såsom drift och underhåll är beroende av finansiären. En potentiell finansiär ses som en trafikhuvudman i fallet då den enbart används av kollektivtrafiken, men att andra finansiärer såsom kommuner och privata organisationer är möjliga beroende på öppenheten för ytterligare användare.

The public transport system in Stockholm is undergoing a significant transformation by  transitioning to electric buses. To accomplish a successful transition, a system incorporating robust and cost effective charging technologies is needed. This study compares two possible charging technologies, namely inductive electric roads and depot charging. The study analyzes the opportunities, challenges, and potential ownership structures associated with these technologies, focusing on bus line 4 with Trafikförvaltningen as the Commissioner.

The study is mainly based on documents, literature, and interviews with stakeholders involved in the public transport value chain. The interviews revealed mixed opinions among stakeholders. Identified from interviews, the main challenges associated with depot charging were identified as grid connections, battery costs, and high costs for large bus systems. The identified advantages of depot charging were primarily that it is an established technology and a minimal need for collaboration between stakeholders. For the electric road, the challenges were high initial infrastructure costs, a less established technology, and uncertainties regarding ownership. The identified benefits include reduced battery requirements, the ability to integrate multiple users, and the lower power required from grid connections.

The study also analyzes potential ownership structures for each technology. The conclusion is that the ownership structure is dependent on the users and the financier of technology. The ownership structure for depot charging is presented as it is functioning today in Stockholm, as this was deemed effective. The ownership structure for the electric road changes based on the users. Where certain posts such as operations and maintenance is dependent on the financier. In the case where it is only used by public transport, a potential financier is seen as the traffic authority. However other financiers such as the city and private organizations are possible candidates depending on the openness to additional users.