När en balk överbelastas kan vipping som är ett instabilitetsfenomen uppträda. Vippning inträffar för fall där vridstyvheten är låg. Böjningen sker runt den styva axeln där balken är ostagad i den veka riktningen. Detta leder i sin tur till böjning i sidled. För beräkning av kritiskt vippningsmoment användes det i denna undersökning en generell formel för enkla typfall med kända lösningar för vissa last- och upplagsförhållanden.

Koefficienter C1 och C2 finns med i den generella formel där C1 och C2 tillsammans beskriver lastfallet och randvillkoren. För den generella formeln är koefficienter C1 och C2 kända för vissa last- och upplagsförhållanden. Syftet är att genom den generella formeln med kända lösningar verifiera en balk i Abaqus och sedan ta fram C1 och C2 för fall där koefficienterna för last- och upplagsförhållanden är okända. 

Verifieringen har utförts i FEM-programmet Abaqus. I Abaqus har en I-balk modellerats och verifierats för kända lösningarna för last- och upplagsförhållanden. Utifrån de kända lösningarna har resultaten från Abaqus jämförts med resultaten från de analytiska beräkningarna i Mathcad. Efter verifieringar har samma I-balk som verifierats i Abaqus använts för att undersöka typfall med okända lösningar för last- och upplagsförhållanden. Genom att ändra på lastfall och upplagsförhållanden på I-baken har C1 och C2 för fall vars koefficienter för last- och upplagsförhållanden är okända, framtagits. 

Resultaten av undersökningen visade skillnader på 5–7% mellan analytiska beräkningar och finita elementmodelleringen. Denna skillnad kan bero på skjuvdeformationerna som inte beaktats i den generella formeln för kritiskt vippningsmoment då förhållandet mellan längd och tjocklek är för litet, alternativt att flera balkprofiler behöver undersökas eller elementindelningen förfinas. Även om resultaten var lika, blev de inte exakta, därav behöver ytterligare undersökningar göras för att erhålla mer exakta svar.