Satellite constellations intended for communications services are becoming increasingly relevant with multiple companies such as Starlink and OneWeb launching constellations consisting of hundreds or thousands of satellites. This thesis investigated how such a constellation can be designed for a small user terminal with a diameter of approximately 15 cm. Four constellations, two at 8 500 km altitude and two at 1 200 km altitude, were proposed. Methods for systematic placement of satellites in orbital planes, aspects going into the link budget, and relevant regulations on the international level were investigated. It was found that the most favourable constellation was a medium Earth orbit constellation with a minimum elevation of 30°. The primary reason for this choice was the limited budget which did not allow for a large number of satellites being launched. Finally, the concept of a hybrid constellation with both geostationary satellites and non-geostationary satellites was considered.

Satellitkonstellationer inriktade på satellitkommunikation har ökat i relevans i och med att ett flertal företag, i synnerhet Starlink och OneWeb, skjutit upp konstellationer bestående av hundratals eller tusentals satelliter. Det här examensarbetet undersökte hur sådana konstellationer kan designas för en liten markterminal med en diameter på omkring 15 cm. Fyra konstellationer, två med banhöjd 8 500 km och två med banhöjd 1 200 km föreslogs. Metoder för en systematisk placering av satelliter i banplan, aspekter i länkbudgeten, samt relevanta föreskrifter på ett internationellt plan undersöktes. En konstellation med en banhöjd på 8 500 km och minsta elevation 30° var den mest fördelaktiga konstellationen. Den primära anledningen till detta var att budgeten för konstellationen tillät endast att en liten mängd satelliter skjuts upp. Slutligen undersöktes konceptet av en hybrid konstellation som består av både geostationära och icke-geostationära satelliter.