Detta examensarbete har undersökt hur låg- respektive högpresterande elever påverkas av problemlösningsuppgifter i matematikundervisningen. Är det främst de relativt högpresterande eleverna som har störst nytta av matematisk problemlösning för att få en djupare förståelse i matematik? Kan problemlösning användas för att få upp intresset för lågpresterande elever? Spelar det någon roll hur problemuppgifter är formulerade? Arbetet har genomförts genom en begränsad systematisk litteraturöversikt genom en databassökning via sökmotorerna DiVA, ERIC och Springer följt av en narrativ analys av tolv utvalda artiklar.

Resultatet från detta examensarbete tyder på det främst är de relativt högpresterande eleverna som har störst nytta av matematisk problemlösning för att få en djupare förståelse i matematik. Det är främst dessa elever som möter problemlösning i sin matematikundervisning, vilket gör att de blir mer vana vid problemlösning än andra elever. De lågpresterande eleverna ges inte samma möjligheter att utveckla sin förmåga att lösa matematiska problem. Problemlösning kan dock användas för att få upp intresset för lågpresterande elever. Gruppsammansättningar kan här ha en stor betydelse för hur bra elever kan prestera. Lågpresterande elever presterar t.ex. bättre efter samverkan i en heterogen grupp tillsammans med mer högpresterande eleverna.

Resultatet tyder också på att det har betydelse hur problemuppgifter är formulerade för att öka elevernas förutsättning att utveckla sina förmågor att lösa matematiska problem. Textbaserade problemlösningsuppgifter anpassas sällan till elevernas kunskapsnivå. Problemlösningsuppgifter bör därför vara konstruerade så att de inte är för svåra utan är anpassade till elevens kunskapsnivå. Det finns t.ex. en tydlig koppling mellan textbaserad problemlösning och elevernas läsförståelse.

Examensarbetet drar också slutsatsen att elever får begränsade förutsättningar att skapa lösningsmetoder eftersom uppgifterna i deras läroböcker mycket sällan kräver ett kreativt matematiskt resonemang för att kunna lösas. Läroböckerna behöver därför kompletteras med flera problemlösningsuppgifter, särskilt på en enklare nivå och i sammanhang som eleverna kan relatera till.

This thesis has investigated how low- and high-achieving students are affected by problem-solving tasks in mathematics education. Is it primarily the relatively high-achieving students who benefit most from mathematical problem solving to gain a deeper understanding in mathematics? Can problem solving be used to raise the interest of low-achieving students? Does it matter how problem solving tasks are formulated? The work has been carried out through a rapid systematic literature review through a database search via the search engines DiVA, ERIC and Springer, followed by a narrative analysis of twelve selected articles.

The results from this thesis indicate that it is primarily the relatively high-achieving students who benefit most from mathematical problem solving to gain a deeper understanding in mathematics. It is mainly these students who encounter problem solving in their mathematics teaching, which means that they become more accustomed to problem solving than other students. The low-achieving students are not given the same opportunities to develop their ability to solve mathematical problems. However, problem solving can be used to raise the interest of low-achieving students. Here, group compositions can have a major impact on how well students can perform. Low-achieving students perform e.g. better after collaboration in a heterogeneous group together with higher performing students.

The results also indicate that it is important how problem tasks are formulated to increase the students' prerequisites for developing their abilities to solve mathematical problems. Text-based problem-solving tasks are rarely adapted to the students' level of knowledge. Problem solving tasks should therefore be constructed so that they are not too difficult but are adapted to the student's level of knowledge. There is e.g. a clear connection between text-based problem solving and students' reading comprehension.

The thesis also concludes that students are given limited opportunities to create solution methods because the tasks in their textbooks very rarely require creative mathematical reasoning in order to be solved. The textbooks therefore need to be supplemented with several problem-solving tasks, especially at a simpler level and in contexts that the students can relate to.