Similar to a car’s license plate, the European Union Aviation Safety Agency (EASA) has released new regulations imposing the registration of drone operators and the broadcasting of the drone’s “digital license plate”, i.e., the drone Remote Identification (RID) in flight, which gives a new opportunity in drone surveillance. Thus, it is meaningful to test the performance of Direct Remote Identification (DRI). To evaluate whether DRI can further improve the performance of the current Counter-Unmanned Aerial System (CUAS), it is essential to understand the performance of DRI, e.g., the effective region (maximal range). In this project, the field test of DRI reception with two broadcast protocols, Wireless Fidelity (Wi‑Fi) and Bluetooth, is carried out. As a result, with a 10dB high-gain receiving antenna and Mavic 3 as the transmitter in suburban areas, the maximal range can reach 1300 meters and still performs well in urban areas with a 700-meter maximal range when predicted with empirical propagation models. The field test results regard DRI signal as a helpful assistant in drone detection and surveillance. Therefore, a DRI receiver is developed in this project. All the basic functions like signal receiving and processing, Internet connection, and data transmission are successfully implemented. With further developments, the receiver could become a product that provides drone detection and tracking services.

Liknande en bils registreringsskylt har Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (EASA) infört nya regler som kräver registrering av drönaroperatörer och sändning av drönarens ”digitala registreringsskylt”, det vill säga fjärridentifiering (RID) under flygning, vilket ger nya möjligheter inom drönarövervakning. Därför är det meningsfullt att testa prestandan för Direkt Fjärridentifiering (DRI). För att utvärdera om DRI kan förbättra prestandan för det nuvarande systemet för bekämpning av obemannade luftfarkoster (CUAS), är det väsentligt att förstå DRIs prestanda, till exempel den effektiva regionen (maximal räckvidd). I detta projekt genomförs fälttest av DRI-mottagning med två sändningsprotokoll, Wireless Fidelity (Wi-Fi) och Bluetooth. Som resultat, med en 10dB högvinstantenn och Mavic 3 som sändare i förortsområden, kan maximal räckvidd nå 1300 meter och presterar fortfarande bra i urbana områden med en maximal räckvidd på 700 meter när det förutsägs med empiriska propagationsmodeller. Fälttestresultaten betraktar DRI-signalen som en hjälpsam assistent i drönardetektion och övervakning. Därför utvecklas en DRI-mottagare i detta projekt. Alla grundläggande funktioner som signal mottagning och bearbetning, internetanslutning och datatransmission är framgångsrikt implementerade. Med ytterligare utvecklingar kan mottagaren bli en produkt som tillhandahåller tjänster för detektering och spårning av drönare.