Alla nyproducerade studentbostäder handikappanpassas i Sverige. Regler för att bostäder ska handikappanpassas framgår i tre juridiska grundpelare nämligen PBL, PBF och BBR. Detta leder till en oproportionerlig användning av yta i respektive bostad. Därtill befinner sig Sveriges studenter i en prekär situation. Bostäderna som är tillgängliga för dem är svåra att få tag i, har höga hyror och är undermåligt planerade.Följaktligen synes det onödigt att ödsla resurser på att handikappanpassa samtliga studentbostäder när ytterst få har behov av det.

Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida det finns utrymme för en förändring av Boverkets byggregler angående handikappanpassning av studentbostäder. För att undersöka detta kommer följande frågeställningar att besvaras. Hur stort är behovet av att ändra Boverkets föreskrifter? Hur ser den svenska modellen ut och hur kan man förbättra den? Är detta förenligt med internationella bestämmelser? Hur hanteras handikappanpassning av studentbostäder i Norge? Vilka potentiella effekter kommer en föreskriftsändring att leda till?

För att svara på dessa frågor har en ansats till rättsvetenskaplig metod använts för att sammanställa en bakgrund med fakta. Vidare har en kvalitativ metod använts för att bredda perspektiven i analysen. I huvudsak tar handikappanpassningen upp mycket yta i hygienrummen, då de ska dimensioneras för en rullstolsburen och dess medhjälpare. Antalet personer på eftergymnasial nivå som är i behov av detta står inte i rimlig proportion till att samtliga studentbostäder ska anpassas, då endast ett fåtal personer som studerar har en funktionsnedsättning.

Förändring av regelverket gällande handikappanpassning är ett känsligt ämne. Detta beror på att Sverige tolkat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som att den byggda miljön ska vara tillgänglig för alla. Norges tolkning av samma konvention är däremot att 20 procent handikappanpassas och resterande besöksanpassas. Implementeras denna modell i Sverige, är det troligare att följden blir förhöjd livskvalitet för hyresgästerna snarare än sänkta hyror och fler bostäder på marknaden.

All newly produced student housing in Sweden is designed to be accessible for individuals with disabilities, governed by three key pillars: PBL, PBF and BBR. This leads to a disproportionate use of space in each housing unit. Additionally, Swedish students are in a precarious situation. The student housing is difficult to obtain, has high rents, and is poorly planned. Consequently, it seems unnecessary to waste resources on making all student housing accessible when very few actually need it.

The purpose of this thesis is to investigate whether there is room for change in the Building Regulations concerning accessibility adaptations for student housing. To explore this, the following questions will be answered: How great is the need to amend Boverket’s building regulations? What does the Swedish model look like and how can it be improved? Is this consistent with international regulations? How is accessibility for student housing managed in Norway? What potential effects will a change in regulations lead to?To answer these questions, a legal method has been used to compile a background with facts. Furthermore, a qualitative method has been used to broaden the perspectives of the analysis. Primarily, the accessibility adaptations take up significant space in the bathrooms, as they must be sized for a wheelchair user and their assistant. The number of individuals at the post- secondary level who need this is not proportionate to the requirement for all student housing to be accessible, partly because only a few individuals of study age have disabilities.

Changing the regulations regarding accessibility adaptations is a sensitive issue. This is because Sweden interprets the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities to mean that the built environment should be accessible to all. Norway, on the other hand, interprets this to mean that 20 percent should be fully accessible while the rest should be visitable. If this model is implemented in Sweden, it is more likely that the result will be an increased quality of life for tenants rather than lower rents and more available housing on the market.