The new trends and challenges are transforming the traditional way of thinking and planning transport systems, with concepts like mobility as a service (MaaS) developing as a result of these transformations. Whilst, the concept of MaaS is still considered new, it is attracting attention from both researchers as well as actors involved within the transport sector. Countries are investigating, testing, and developing the MaaS concept, and Sweden is an active participant in this process with leading pilot projects and other initiatives in metropolitan areas of Stockholm and Gothenburg. However, the definition and ideas about this mobility solution are still not fully defined, and it is not clear how the implementation of the new ideas could and should be institutionalized in the real-life practices. Therefore, this thesis explores and discusses the institutionalisation of MaaS in the public sector in the Stockholm region. The theoretical approach of this thesis is based on institutional theory, which is used to guide the collection of data and analysis of the gathered dataset. The study utilises the method of document analysis and semi-structured interviews to collect information and abductive reasoning for further investigation. The empirical analysis draws attention to three overall aspects of ongoing institutionalization of MaaS: 1) the explanation of the process and drivers of it; 2) the emergence of new challenges; 3) and the impact of the institutionalization of MaaS to the public organizations. The final discussion suggests that in the Stockholm region the institutionalisation of MaaS is still nominal and uncertain when considered in general transport planning between the public organisations. However, the actors discussed are in the process of identifying the core challenges and are working to address them. These actions and changes manifest in the transforming roles and positions with the actors' network; in the development of new collaborations; and in the altering of future ambitions in the transport planning and the linkages to the long-term spatial infrastructural planning, which still lacks attention. The study outlines key areas of future research, including issues with the evolving requirements MaaS can bring to the transport infrastructure and the need for short- and long-term analysis of the MaaS impact to the sustainable transport system.  

Nya trender och samhällsutmaningar har skapat ett förändringstryck gentemot den traditionella transportplaneringen, vilken i sin tur har banat väg för nya begrepp och lösningar – t ex mobilitet som tjänst (MaaS). MaaS är ett relativt nytt fenomen, som har rönt stor uppmärksamhet bland forskare, myndigheter och privata aktörer inom transportsektorn. Flera länder och stadsregioner undersöker, testar och utvecklar just nu olika typer av MaaS lösningar. Sverige är en aktiv aktör på området, och sjösätter pilotprojekt och andra initiativ bl. a. i storstadsområdena Stockholm och Göteborg. Samtidigt är det fortfarande inte helt tydligt vilken roll MaaS kan ha i det urbana transportsystemet, och det finns betydande osäkerheter gällande hur MaaS skulle kunna genomföras i större skala, i praktiken. I denna uppsats undersöks den pågående institutionaliseringen av mobilitet som tjänst hos aktörer inom offentlig sektor i Stockholmsregionen. Uppsatsen grundas i institutionell teori, som tillämpas i en analys av policydokument och intervjuer med nyckelaktörer från offentliga organisationer inom transportplanering. I den empiriska analysen riktas uppmärksamhet mot tre övergripande aspekter av vikt för den pågående institutionaliseringen av MaaS: 1) viktiga steg och drivkrafter i institutionaliseringsprocessen hittills; 2) samtida utmaningar och problem; 3) konsekvenser för offentliga planeringsaktörer. Studien visar sammantaget på att det pågår en institutionalisering av MaaS i Stockholmregionen, men att den   fortfarande är nominell och osäker – inte minst med tanke på den blygsamma roll som MaaS ännu spelar i transportplaneringen som helhet. De nyckelaktörer som uppmärksammas är emellertid redan på väg att identifiera och ta sig an de utmaningar som de har mött hittills, där de svåraste rör förändringen av roller och positioner, behov av att utveckla nya samarbeten samt förändrade ambitioner och mål för transportplaneringen i stort där konsekvenserna för långsiktig infrastrukturplanering fortfarande inte uppmärksammas i någon större utsträckning. Studien identifierar ett antal problem som behöver undersökas ytterligare, t ex konsekvenserna av MaaS för långsiktig transportinfrastrukturplanering och behovet av kort- och långsiktiga analyser av vad MaaS kan bidra med i arbetet för ett långsiktigt hållbart transportsystem.