Den tekniska utvecklingen medför att det finns ett ökande utbud av metoder för att göra renovering stegvis. Det finns också en utveckling mot att renoveringsåtgärder kan göras kortvarigt, så att de boende inte behöver störas så svårt.

Det går att genomföra en stegvis renovering på ett flertal teknikområden, exempelvis av rör, badrum, fönsterbyten. Utvecklingen av relining i olika typer av rör och kanaler har inneburit en stor förändring i och med att åtgärder för renovering kan göras i stort sett utan att riva i stommar och schakt, även i fall då rör och kanaler är ingjutna. Både resultat av experiment i detta projekt och insamlade erfarenheter visar att relining är ett koncept som nu är i stark utveckling och som kommit för att stanna. Användning av relining är även gynnsamt ur ett LCA-perspektiv.

Stegvis renovering ger ofta ett mer ekonomiskt och ett mindre komplext renoveringsförfarande. Bland annat gäller:

• När systemen renoveras i taget, så optimeras livslängden för dem, vilket är kostnadseffektivt.
• Det är mer hanterbart att bara renovera ett system i taget och arbetet blir mer effektivt.
• Stegvis renovering minimerar antalet inblandade yrkesgrupper och minimerar då även missförstånd mellan dessa yrkesgrupper och missförstånd med beställare och boende.
• Omvärldsfaktorer kan bättre kontrolleras vid stegvis renovering och arbetet blir då mer industriellt och därmed och effektivare.
• Om byggnadens system renoveras ett i taget som kortvariga kampanjer, så ökar möjligheten för boende att bo kvar under processen, vilket sparar pengar för fastighetsbolaget.
• Stegvis renovering gör det lättare för byggherren att behålla kontrollen över projektet, bland annat förenklas upphandlingsprocessen.

Nuvarande lagstiftning hindrar en värd att ta betalt för underhåll. Detta är ett arv från den bostadssociala utredningen, som tillsattes 1932. Då var byggnads- och boendesituationen helt annorlunda än nu, exempelvis avseende inomhusmiljö och hygien. Det fanns då många bostäder med usel uppvärmningssituation utan varmvatten och många bostäder med torrdass på gården. Det fanns inte heller någon allmännytta som kunde hålla hyror på en rimlig nivå för ett flertal, istället fanns det somliga hyresvärdar som utnyttjade en bostadsbrist med ohemula hyror. Det var då fullt rimligt att den bostadssociala utredningen kom fram till att en hyresvärd endast skulle kunna höja hyran om det gjordes standardhöjningar. Om bostadssituationen då hade liknat dagens ur ett inomhusmiljö- och hygienperspektiv kan man undra ifall utredningen kommit till samma resultat.

Fortfarande är det så att en hyresvärd bara kan göra hyreshöjningar för underhållsåtgärder om alla hyresgäster går med på det. Om en boende tar frågan till hyresnämnden så kommer värden att fällas och hyreshöjningen accepteras inte. Fastighetsägaren är alltså tvungen att tillgripa standardhöjande åtgärder och dessa kan vara väl så dyra om inte dyrare för de boende än de nödvändiga underhållsåtgärderna. Det finns då en risk att en oseriös fastighetsägare genomför standardhöjande åtgärder och höjer hyran utan att vidta nödvändigt underhåll. En fastighet med höga hyror kan sedan säljas. Till slut blir hyresgästerna drabbade, både av höga hyror och av ett hyreshus, utan fungerande system. Lagen bör ändras, så att om en majoritet av de boende accepterar att betala för underhållsåtgärder så bör detta gälla. Dessutom bör en majoritet av de boende acceptera standardhöjande åtgärder för att dessa ska bli av.

Stegvis renovering har tillämpats fullt ut vid Knivstabostäders renovering, som resulterade i hyreshöjning på 13 %. En förutsättning för detta var dels att fastighetsbolaget var helt transparenta med ekonomin, undvek fördyrande standardhöjande åtgärder och fick ta betalt för sina underhållskostnader.