I denna förstudie har analys av spänningar, sprickinitiering och sprickpropagering studerats för stora betongkonstruktioner i brukgränstillstånd. Speciellt har sneda sprickor studeras som vanligtvis uppstår broars balkliv, som ett resultat av kombinerad belastning av normal- och tvärkrafter. Det har studerats hur dessa förhållanden avspeglas i dagens dimensioneringsnormer och standarder. För att tydligare belysa skillnaden mellan de metoder som finns i olika normer har ett beräkningsexempel på Gröndalsbron och Alviksbron använts. Beräkningsmetoder som används vid dimensionering i brukgränstillstånd antar att strukturen är sprucken och befinner sig i stabiliserat sprickmönster. Beräkningsmetoder som utvecklats i vetenskapliga artiklar, så som t.ex. Modifierade tryckfältsteorin, baseras generellt på laboratorieförsök där nytillverkade, ospruckna balkar belastas för att registrera de sprickbredder, töjningar och spänningar som uppstår. Eftersom betongkonstruktioner i princip alltid har sprickor kommer dessa metoder att underskatta sprickbredder och armeringsspänningar i brukgränstillstånd. Vid jämförelse med verkliga uppmätta sprickbredder på Gröndalsbron gav följande två metoder mycket god överensstämmelse; generella metoden i NS 3473 samt BBK’s fackverksmodell med spricklutningen som ger lika armeringsspänningar i de två riktningarna. Beräkningarna visar att metoden i Eurocode 2 och BBK’s fackverksmodell där spricklutningen antas motsvara huvudspänningsriktningen, tenderar att överskatta sprickbredden.
Det finns ett flertal olika metoder för att beskriva uppsprickning och sprickpropagering i finita element (FE) formuleringar. I denna rapport har fördelar och nackdelar med dessa olika metoder beskrivits och dessutom har några vanliga konventionella finita element program studerats. Vid FE modellering av uppsprickning hos spröda material finns generellt två inriktningar smeared crack eller discrete crack. Skillnaden mellan dessa är att vid modellering med smeared crack-metoder krävs ingen förkunskap om var sprickorna kommer att uppträda, medan vid discrete crack-metoder kan strukturen endast spricka vid fördefinierade områden. Vid dimensionering av betongkonstruktioner är smeared crack-metoder mest lämpliga, eftersom kunskapen om var uppsprickningen kommer att ske oftast saknas.