Ett antal skilda läsningar presenteras av både vård- och konstinstitutionen i dagens Sverige. Genom den lokala historien kan vi följa det fysiska vårdrummet utveckling och hur institutionen alltmer har förlorat i betydelse. Essän lyfter fram love and devotions projekt utifrån frågeställningen om tingen "värde" och hur en förskjutning av status gett insyn i en vanligtvis mycket sluten verklighet. Är det först när vardagen blir "konst" som livsmiljön på en sluten psykiatrisk avdelning kan få ett eget värde?