Otaliga teorier har försökt beskriva det optimala ledarskapet. Men i regel lämnar de ändå en utgångspunkt orörd, nämligen föreställningen om att den goda ledaren är en enskild person med särskilda utförsgåvor. Denna heroiska grundsyn på chefskapet stämmer illa med verkligheten och leder tanken fel. Det är därför hög tid att överge hjältemytenoch i stället betrakta ledarskapet som en gemensam process där alla aktörer bidrar med olika grad av medledarskap, skriver Lucia Crevani, Monica Lindgren och Johann Packendorff vid KTH.
QC 20131118