Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Utvärdering efter 17 års fältexponering av sprucken stålfiberarmerad sprutbetong
KTH, School of Architecture and the Built Environment (ABE), Civil and Architectural Engineering, Concrete Structures.ORCID iD: 0000-0001-6840-9986
2016 (Swedish)Report (Other academic)
Abstract [sv]

Rapporten redovisar resultaten från den senaste utvärderingen av en fältexponeringsserie som startades 1997 som en del av författarens doktorandprojekt. Föreliggande utvärdering har finansierats av BeFo och Energiforsk. Stålfibrer har vanligen både syftet att vara sprickfördelande/sprickviddsbegränsande i bruksgränstillstånd  och  att  ge  residualbärförmåga  och  duktilitet  i  brottgränstillstånd.  Studien   har   primärt   inriktats   på   om,   och   under   vilka   förutsättningar,   som   stålfiberkorrosion   riskerar   uppstå   i   sprickzonen.   Ett   vanligt   livslängdskrav   för   anläggningskonstruktioner är 100 år. Fältproverna har exponerats i tre vanligen förekommande miljöer, nämligen vägmiljö (Rv40, Borås), tunnelmiljö (Eugeniatunneln, Stockholm) och älvmiljö (Älvkarleby). De materialparametrar som varierats är sprutbetongtyp (våt-/torrsprutad), fiberlängd, acceleratortillsats och sprickvidder. Samtliga  provplatserna  uppvisar  korrosion  efter  17  års  exponering,  men  i  mycket  begränsad  omfattning  i  älvmiljön.  Korrosionsangreppet  är  kraftigast  vid  Rv40  som  utgör en miljö med kombinationen av hög fuktighet och relativt hög kloridbelastning. Tydligaste påverkan av mixtypen erhölls av prover med långa fibrer som korroderade betydligt  fortare  än  de  kortare  fibrerna  vilket  fortsatt  stärker  vikten  av  förhållandet  mellan  anod  och  katod.  Provernas  sprickvidd  hade  mest  betydelse  för  tiden  till  initiering  av  korrosion,  men  efter  initiering  utvecklas  korrosionen  i  ungefär  samma  hastighet.  Det  finns  en  tydlig  koppling  mellan  en  mer  utvecklad  fiberkorrosion  och  förlust  av  bärförmåga  vilket  blir  särskilt  tydligt  vid  utvärdering  av  bärförmågan  vid  stora  deformationer  (brottsgräns).  För  små  deformationer  (bruksstadium)  och  små  sprickvidder  (0,1  mm)  kunde  en  ökning  av  bärförmågan  ses  som  verkar  bestå  även  efter 17 års exponering.  I Dalälvsproverna noterades en urlakad zon på ca.10 mm efter 17 år. Det konstaterades också att den våtsprutade betongen utan accelerator visade ett något bättre motstånd mot urlakning och den torrsprutade bäst motstånd även om några mm urlakning kunde ses.  Kloridmängderna  i  proverna  vid  Rv40  och  Eugeniatunneln  är  höga  efter  exponeringen  och  i  tunnelmiljön  mycket  höga  vilket  accelererat  den  initierade  korrosionen   kraftigt.   Sannolikt   sker   en   ackumulering   eftersom   betongen   är   regnskyddad inne i tunneln. Det   är   tydligt   att   den   förstörande   utvärderingstekniken   inte   är   optimal   när   korrosionsprocessen gått långt p.g.a. att ”bevismaterialet” inte längre kan identifieras. De  senare  resultaten  där  korrosion  pågått  en  längre  tid  riskerar  att  underskatta  det  verkliga angreppets omfattning. Sammanfattningsvis  kan  konstateras  att  stålfiberkorrosion  i  sprucken  sprutbetong  exponerade  för  kloridutsatta  miljöer  måste  förväntas  uppträda  med  de  vanligast  förekommande  fibertyperna.  Det  är  inte  rimligt  att  anta  100  års  livslängd  med  bibehållen bärförmåga i de provade kloridutsatta miljöerna.

Place, publisher, year, edition, pages
Stockholm: BeFo , 2016. , 48 p.
Series
BeFo Rapport, ISSN 1104-1773 ; 153
National Category
Infrastructure Engineering
Research subject
Civil and Architectural Engineering
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kth:diva-205315ISRN: BEFO-R-153-SEOAI: oai:DiVA.org:kth-205315DiVA: diva2:1088443
Funder
Rock Engineering Research Foundation (BeFo)
Note

QC 20170420

Available from: 2017-04-12 Created: 2017-04-12 Last updated: 2017-04-20Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

Other links

http://www.befoonline.org/UserFiles/Archive/675/BeFo_Rapport_153.pdf

Search in DiVA

By author/editor
Nordström, Erik
By organisation
Concrete Structures
Infrastructure Engineering

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf