Open this publication in new window or tab >>2025 (English)Doctoral thesis, comprehensive summary (Other academic)
Abstract [en]
Autonomous exploration is a fundamental problem in robotics, where a robot must make decisions about how to navigate and map an unknown environment. While humans rely on prior experience and structural expectations to act under uncertainty, robotic systems typically operate without such priors, exploring reactively based only on what has been observed. The idea of incorporating predictions into exploration has been proposed previously, but the tools required to learn general, high-capacity models have only recently become available through advances in deep learning. This thesis addresses two tightly connected challenges: learning predictive models of indoor environments, and constructing exploration strategies that are able to benefit from such predictions. A core obstacle in this research area is a cyclic dependency: there is little value in developing better predictive models unless exploration methods can make effective use of them, and little value in de- signing such exploration methods unless reliable models exist. This dependency has historically limited progress. By breaking it, this thesis enables the study and development of both components in tandem. The thesis introduces deep generative models that capture structural regularities in indoor environments using autoregressive sequence modeling. These models outperform traditional approaches in predicting unseen regions beyond the robot’s current observations. However, standard exploration methods are shown to perform worse, not better, when informed by accurate predictions. To resolve this, new planning heuristics are proposed, including the distance advantage strategy, which prioritizes exploring regions that are likely to be more difficult to reach in the future. These methods allow predictive models to be used effectively, reducing path length by avoiding situations where the robot must backtrack to previously visited locations. Together, these contributions provide a foundation for autonomous exploration that is informed by learned expectations, and establish a framework where map-predictive modeling and decision-making can be studied and improved jointly.
Abstract [sv]
Autonom utforskning är ett grundläggande problem inom robotik, där en robot måste fatta beslut om hur den ska navigera och kartlägga en okänd miljö. Medan människor förlitar sig på tidigare erfarenheter och strukturella förväntningar för att agera under osäkerhet, arbetar robotsystem vanligtvis utan sådana s.k. priors och utforskar reaktivt, enbart baserat på vad som har observerats. Idén att införliva prediktioner i utforskning har föreslagits tidigare, men verktygen som krävs för att lära sig generella, modeller med hög kapacitet har först nyligen blivit tillgängliga genom framsteg inom djupinlärning. Denna avhandling behandlar två nära sammanlänkade utmaningar: att lära sig prediktiva modeller av inomhusmiljöer, och att konstruera utforskningsstrategier som kan dra nytta av sådana prediktioner. Ett centralt hinder inom detta forskningsområde är ett cykliskt beroende: det finns litet värde i att utveckla bättre prediktiva modeller om inte utforskningsmetoder effektivt kan utnyttja dem, och vice versa finns det litet värde i att utforma sådana utforskningsmetoder om inte tillförlitliga modeller finns. Detta beroende har historiskt sett begränsat framsteg. Genom att bryta detta beroende möjliggör denna avhandling parallell utveckling och analys av båda komponenterna. Avhandlingen introducerar djupa generativa modeller som fångar strukturella regelbundenheter i inomhusmiljöer med hjälp av autoregressiv sekvensmodellering. Dessa modeller överträffar traditionella metoder i att förutsäga osedda områden bortom robotens nuvarande observationer. Det visar sig dock att standardmetoder för utforskning presterar sämre, inte bättre, när de informeras av exakta prediktioner. För att lösa detta föreslås nya planeringsheuristiker, inklusive distance advantage-strategin, som prioriterar att utforska områden som sannolikt kommer vara svårare att nå i framtiden. Dessa metoder möjliggör ett effektivt utnyttjande av prediktiva modeller, vilket minskar färdvägens längd genom att undvika situationer där robeten behöver backa tillbaka till tidigare besökta platser, s.k. backtracking. Tillsammans utgör dessa bidrag en grund för autonom utforskning som är informerad av inlärda förväntningar, och etablerar ett ramverk där kartprediktion och beslutsfattande kan studeras och förbättras i samspel.
Place, publisher, year, edition, pages
Stocholm, Sweden: KTH Royal Institute of Technology, 2025. p. xiii, 35
Series
TRITA-EECS-AVL ; 2025:47
National Category
Robotics and automation
Research subject
Computer Science
Identifiers
urn:nbn:se:kth:diva-363168 (URN)978-91-8106-270-0 (ISBN)
Public defence
2025-05-27, Kollegiesalen, KTH Campus, Stockholm, 09:00 (English)
Opponent
Supervisors
Note
QC 20250506
2025-05-062025-05-062025-05-06Bibliographically approved