Stockholm är uppbyggt på ett flertal öar som förbinds med varandra via broar. I dagsläget förvaltas ungefär hälften av stadens cirka 2000 broar av Trafikkontoret. I år (2022) beräknas 12 procent av Trafikkontorets brobestånd ha passerat sin avsedda tekniska livslängd och inom 15 år förväntas antalet mer än fördubblas. När broarna närmar sig sin tekniska livslängd ökar osäkerheterna och underhållsbehovet ökar. Samtidigt ökar kraven på våra befintliga konstruktioner genom ökad trafikbelastning vilket också bidrar till osäkerheter och behov av underhåll.

För att kunna möta de utmaningarna som Trafikkontoret står inför med en begränsad budget behöver deras arbetssätt och metoder för att prioritera underhåll mellan behövande broar utvecklas och effektiviseras. Det här arbetet syftar till att bidra till utvecklingen av metodiken för prioriteringen av brounderhållet i staden. Detta genom att skapa flera förslag på nya metoder som involverar mätbara indikatorer med syfte att försöka minska de subjektiva bedömningarna. Arbetet består av en litteraturstudie där fokus låg på broförvaltning och åtgärdsprioritering i stort. Vidare genomfördes intervjuer med anställda på Trafikkontoret för att utvärdera hur de arbetar med prioriteringen idag och vilka möjligheter det finns för utveckling. Sist användes resultatet av litteraturstudien och intervjuerna som grund till utvecklingen av metodförslagen för åtgärdsprioritering.

Trafikkontoret arbetar idag med en tillståndsbaserad prioriteringsmetod där man tittar på skadebilden för varje objekt och därefter planerar in när åtgärderna ska utföras. Övriga aspekter vägs inte in mer än subjektivt via den som arbetar med att planera in åtgärderna. Resultatet, i form av förslag på metoder, är indelat i tre kategorier; tillstånd, känslighet och kritikalitet. Tillstånd syftar till skadebilder och ålder medan känslighet syftar till konstruktionens strukturella utformning och hur motståndskraftig den är. Kritikaliteten, i sin tur, handlar om hur viktig bron är i samhällsenlig synpunkt. För tillståndsperspektivet föreslogs att titta på tillståndsklassningarna av skador på konstruktionerna likt man tidigare gjort. Men utöver detta även titta på de värsta skadorna utifrån den funktionella klassningen av elementet. För känslighetsperspektivet föreslogs det att man definierar och tar fram riskkonstruktioner och riskelement. Kritikaliteten utvärderades genom ett antal parametrar som alla beskriver olika aspekter som kan definiera hur viktig en bro är i samhället, det handlade om allt från vägens bärighetsklass till kollektivtrafik på vägen.

Vid prioritering av underhållsåtgärder är det nödvändigt att man har ett helhetsperspektiv där flera kriterier vägs in och beaktas. De tre presenterade beslutsgrunderna; tillstånd, kritikalitet och känslighet utgör en god grund och via nyttjandet av dem får man en god överblick över situationen och de olika broarnas betydelse för staden. Vid utvecklandet av arbetet är det även viktigt att man har en vision för hur arbetet bör se ut. Via visionen kan man utveckla tekniska lösningar och system som är anpassad för det framtida tänkta arbetssättet.