I detta kandidatexamensarbete undersöker jag den demokratiska hållbarheten i kommunpolitiska beslut om sänkta krav på parkering (så kallade ”flexibla parkeringsnormer”). Den tidigare forskningen på ämnet har fokuserat på huruvida den önskade beteendeförändringen kan uppnås, varför användarnas uppfattningar kring beslutet inte studerats. Jag undersöker dessa med en kvantitativ fallstudie, där jag samtidigt diskuterar de politiska konsekvenser som uppfattningarna skulle kunna leda till och om beslutet uppfattas som demokratiskt legitimt. Fallstudien är baserad på en enkätundersökning i två flerbostadshus i Malmö som fått ett parkeringstal på ungefär 0,5 parkeringsplatser per lägenhet som följd av ett beslut om flexibel parkeringsnorm.

Resultatet visar att många av de boende upplever det som svårt att få en egen parkeringsplats i bostadshuset och att månadsavgifterna upplevs som dyra. Få av de boende uppger att de känner till det politiska beslutet, och när de får veta om det uppger två tredjedelar att de är negativt inställda till det. Fyra femtedelar uttrycker dock att frågan inte är viktig nog för att få dem att rösta på ett annat parti i lokalpolitiken. En slutsats av detta är att inget omedelbart tryck på partierna för att ändra sin syn på frågan finns. Den andra slutsatsen är att ifall kommuner önskar fortsätta med denna typ av parkeringsnorm på ett hållbart sätt, eller ifall de önskar hitta politiskt stöd för att utöka sänkningen ytterligare, kommer de att behöva hitta sätt att utöka acceptansen hos de som påverkas av beslutet.

In this bachelor’s degree thesis, I explore the democratic sustainability of Swedish municipal policies reducing minimum parking requirements (so called “flexible parking requirements”). Past research into such policies has focused on their effectiveness in achieving behavioural change, while leaving the attitudes of the affected users unexamined. I examine these attitudes using a quantitative case study, while discussing the political consequences they might lead to and whether the users might find the policies democratically legitimate or not. The case study is based on a survey of residents in two blocks of flats in Malmö affected by a flexible parking requirement policy requiring about 0.5 parking spaces per flat. 

The results show that many residents experience difficulty in getting a lease for a parking space within their own building and find the monthly fees to be expensive. Few of the residents report being aware of the municipal policy and two thirds state that they dislike its content when told about it. However, four fifths of the residents state that the matter is not important enough to them to affect which political party they would vote for. I conclude first that there is no imminent pressure upon the local political parties to change their stances. Secondly, if the municipalities wish to sustainably continue using such policies or to find political support for increasing the reduction further, they need to find measures to improve the acceptance among the affected users.