Today’s teachers are constantly faced with challenges. Society is changing, which places new demands on the content of education and teachers’ knowledge. Many countries have introduced digital competence to their curricula to prepare students for the digital society. However, integrating technology to fulfill these obligations can be difficult for teachers. The integration can be challenging as teachers must know how to meet the curriculum requirements and the needs of the students in the local context.

This dissertation aims to increase understanding of how technology teachers learn about technology integration to meet their teaching needs based on specific challenges. The aim is investigated with a two-part intervention process based on cultural-historical activity theory (CHAT) and qualitative methods. The first part considers how technology teachers want to integrate technologies to satisfy their teaching needs and how these visions change when confronted with students’ visions of technology integration. The second part explores how technology teachers are challenged in their obligation to fulfill the curriculum requirements and the organizational support they need to handle the situation. The intervention then examines how these challenges stimulate the technology teachers’ knowledge of technology integration. Finally, the second part investigates how students’ visions of technology integration stimulate the technology teachers’ knowledge of students’ needs.

The results show that the technology teachers expanded their knowledge as the intervention continued. Teachers were stimulated by the challenges they experienced in teaching and the visions of students. The technology teachers initially wanted the students to use mobile phones for documentation. They also wanted to introduce rules that mobile phones could only be used for school tasks. When the technology teachers got to know the students’ visions, they expanded their knowledge of what mobile phone software they could use, its objective, and necessary rules. The technology teachers also learned how to develop tasks for students, including the use of mobile phone software. However, it remains unclear why the technology teachers wanted to include certain software but not other software. Therefore, it was essential to develop the methodology to understand the phenomenon in the second part.

The second part of the intervention process shows that the participating teachers were challenged by unequal access to digital tools and that they had digital tools that were irrelevant to their teaching objectives. The teachers called for a division of labor in the municipality where the responsibility could be more clearly divided between various positions such as principals and IT staff. The technology teachers later addressed most of these challenges as they learned how to meet the digitalization requirements. With the help of students’ visions, they expanded their knowledge of which digital tools could be used for teaching. The data collection method was developed with a Technology Acceptance Model (TAM) to understand which collection of digital tools the technology teachers wanted to use and regulate. The dissertation contributes new perspectives to CHAT interventions by adopting the TAM model.

The knowledge from this research can be helpful for researchers, municipalities, and schools that need to develop teachers’ knowledge based on teachers’ and students’ needs and curriculum requirements. This knowledge can also be used for national development efforts to develop teachers’ knowledge based on local needs. Hopefully, the methodological contribution also can inspire other professional groups to understand how they learn about technology integration.

Dagens lärare utsätts ständigt för nya utmaningar. Samhällsförändringar leder till reviderade utbildningskrav, vilket i sin tur innebär att lärare behöver utveckla sin kunskap för att hänga med i samhällsutvecklingen. På senare tid har flera länder infört utbildningsmål om att elever ska utveckla digital kompetens. Det har dock visat sig komplicerat att leva upp till kraven. För lärare kan det vara utmanande att förstå hur de kan integrera digitala verktyg, som datorer och programvaror, för att nå såväl utbildningsmålen som elevers behov i deras lokala sammanhang.

Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen om hur yrkesverksamma tekniklärare kan lära sig att integrera digitala verktyg i undervisningen för att möta deras undervisningsbehov baserat på utmaningar. Undersökningen består av en tvådelad interventionsprocess som undersöks med verksamhetsteori och kvalitativa metoder. Den första delen examinerar hur ett par tekniklärare i grundskolan vill integrera hårdvaror och mjukvaror för att tillfredsställa deras undervisningsbehov. Dessutom prövas hur visionerna förändras när tekniklärarna får ta del av elevers visioner om hur digitala verktyg kan användas. Den andra delen belyser hur tre tekniklärare utmanas i åtagandet att uppfylla läroplanskraven och vilket organisatoriskt stöd de behöver för att hantera situationen. Den delen undersöker sedan hur lärarna lär sig att möta såväl läroplanens digitaliseringskrav som elevers behov.

Resultaten visar hur tekniklärarna under processen expanderar sin kunskap allteftersom interventionsprocessen fortlöper. De stimulerades av deras upplevda utmaningar i undervisningen, och av elevernas visioner. Tekniklärarna ville först att eleverna skulle använda sina mobiltelefoner för att dokumentera erfarenheter. De ville även instifta regler om att mobiltelefoner bara får användas för skoluppgifter. När tekniklärarna fick ta del av elevernas visioner, vidgade de deras förståelse. Detta medförde att tekniklärarna ville använda fler programvaror för mobiltelefonerna men också fler regler. Tekniklärarna vidgade även sitt syfte för hur mobiltelefonerna kunde nyttjas. Dessutom lärde sig tekniklärarna att de, i rollen som lärare, behövde utveckla uppgifter för elevernas mobiltelefonanvändning. Resultaten kunde dock inte förklara varför tekniklärarna ville använda vissa programvaror på mobiltelefonerna framför andra.

Den andra delen av interventionsprocessen åskådliggör hur tekniklärarna utmanats i uppgiften att nå läroplanskraven. Vissa datorer och programvaror som fanns tillgängliga i kommunen upplevdes inte relevanta att använda för skoluppgifterna. Tillgången till hårdvaror upplevdes dessutom ojämlikt fördelad mellan skolor. Lärarna beskrev också att de behövde en tydligare ansvarsfördelning mellan lärare, rektorer och IT-personal för att underlätta användningen av digitala verktyg i undervisningen. Under processen adresserade tekniklärarna de flesta av de upplevda utmaningarna. När lärarna fick ta del av elevernas visioner om vilka digitala verktyg de ville använda och reglera, vidgade det lärarnas kunskap. För att förstå orsaken till vilka digitala verktyg lärarna ville inkludera och reglera för att nå målen utvecklades metodologin med hjälp av en ”Technology Acceptance Model” (TAM).

Kunskapen från avhandlingen kan användas av forskare, kommuner, och skolor för att förstå hur en utmanande situation kan förändras för att möta lokala behov. Kunskapen kan också användas för att utveckla nationella utbildningsinsatser för yrkesverksamma lärare. Förhoppningsvis kan det metodologiska bidraget även inspirera andra professioner till att förstå hur människor formar kunskap om hur digitala verktyg kan integreras.