Ojämlika livsvillkor reproducerar och driver urban segregation. Planerings- och stadsbyggnadspraktiken har stor rådighet över vilka livsvillkor som skapas i staden. Genom stadsbyggandet bestäms stadens rumsliga struktur, markanvändning och bebyggelsetäthet vilket får konsekvenser för tillgängligheten till olika resurser samt till andra människor och olika sociala grupper. Stadsbyggandet formar det offentliga rummet som är en viktig arena för utbyte och samnärvaro med potential att stödja processer som kan främja tillit, social sammanhållning och uppbyggandet av sociala nätverk. Denna studie innehåller en kartläggning av livsvillkor i Uppsala stad utifrån ett stadsbyggnads- och planeringsperspektiv. Med ökad kunskap om stadsbyggandets och arkitekturens roll i relation till ojämlika livsvillkor och segregation kan planeringspraktiken vidareutvecklas och bli mer träffsäker i strävan mot skapandet av socialt hållbara städer. Kartläggningen kan också bidra till relevanta och rimliga målformuleringar i översiktsplaner, handlingsplaner och olika kommunala styrdokument.
QC 20221011