This study begins with an understanding that immigrant experiences are complex and encompass the change of many factors for the person who moves from one country to another. While existing integration efforts focus on the practical aspects and needs of immigrants, some experiences never get to be expressed and emotional needs remain unvocalized. This study focuses on the emotional needs of immigrant women and the design of an environment where these needs can be vocalized or expressed. In the study we conduct an analysis of the factors which help in establishing trust and rapport with and between immigrant women and investigate how non-verbal tools can be used in eliciting emotional needs and bridging differences in an intercultural setting. This study consists of two design workshops, where the main tool used is embroidery, and individual interviews with all the participants. Nine immigrant women in total were recruited for the study, where each of them comes from a different country. Results show that the most important factors in building trust with the facilitators were the informal communication style, gender, and the spatial layout where the workshops were conducted. Furthermore, the most important factor in eliciting reflections was the use of the autobiographical timeline tool. Finally, the act of creating the embroideries together and the smaller size of the groups proved to be very important in bridging cultural and other barriers between the participants.

Denna studie utgår från en förståelse för att invandrarupplevelser är komplexa och omfattar förändringar av många faktorer för den person som flyttar från ett land till ett annat. Då befintliga integrationsinsatser fokuserar på de praktiska aspekterna och behoven för invandrare, kommer vissa erfarenheter aldrig att uttryckas och känslomässiga behov förbli okända. Denna studie fokuserar på invandrarkvinnors känslomässiga behov och utformningen av en miljö där dessa behov kan uttalas eller uttryckas. I studien utför vi en analys av de faktorer som bidrar till att skapa förtroende och relationer med och mellan invandrarkvinnor. Vi undersöker hur icke-verbala verktyg kan användas för att uttrycka känslomässiga behov och skapa kopplingar mellan individer med kulturella skillnader. Studien består av två designworkshops, där det huvudsakliga verktygetsom används är broderi, och individuella intervjuer med alla deltagare. Totalt rekryterades nio invandrarkvinnor till studien, och var och en av dem kommer från olika länder. Resultaten visar att de viktigaste faktorerna för att bygga upp förtroende med ledarna av workshopen var den informella kommunikationsstilen, könet av ledarna samt den rumsliga layouten där workshoparna genomfördes. Dessutom var den viktigaste faktorn för att framkalla reflektioner användningen av det självbiografiska tidslinjeverktyget. Slutligen visade sig skapandet av broderierna tillsammans i grupp samt den mindre storleken på grupperna vara mycket viktiga aspekter för att skapa kopplingar mellan dels kulturella, men även andra skillnader mellan deltagarna.