This thesis takes its starting point in the massive attention paid to artificial intelligence (AI) in recent years, especially the reporting on how AI maintains and reinforces power imbalances linked to gender and other categories. The aim is to examine and problematize relations between influential technology and gender from a feminist perspective. More specifically, the focus is on how co-productions of technology and gender are reproduced and changed in contemporary technology research that in various ways links to AI. The theoretical framework consists primarily of feminist science and technology studies (STS). Thus, the overall theoretical starting point is that technology and gender are “done” in relation to each other in ways that involve notions, and values about what is important. In addition, some concepts and perspectives from feminist organization studies are used, especially the concept of gender structure and centre-construction. Empirically, the study is based on semi-structured interviews with researchers and doctoral students in two academic technology research environments, and on observations of their everyday research practices. At both of these environments’ respective universities, the work on gender equality was extensive by international standards. The gender structure of the environments differed: where one of the environments was numerically male-dominated in general and had no female assistant professors, associate professors or full professors, the other environment had a relatively high proportion of women, especially among the full professors.

Central to the thesis is how the researchers and doctoral students made a distinction between traditional and new/contemporary AI. Whereas traditional AI was articulated as a delimited technology discipline with the aim of imitating humans, the new form of AI was articulated as disciplinarily vaguer and as striving to support humans; the new AI was articulated as technologies in the service of humans. Based on this division, the thesis examines which technologies, which humans and what kinds of services the articulation of the new AI refers to. It also explores the norms and ideals of being a researcher or doctoral student in the two technology research environments. The thesis highlights some specific ways in which structural and discursive aspects can impact upon how gendered norms and ideals are reproduced and challenged in technology research on influential technologies. The findings indicate that a disruption of the conventional male-dominated gender structure of technology research enables alternative understandings and ways of conducting such research. By examining how interviewees from different gendered technology research directions described their research’s relationship with AI, the thesis also illustrates how researchers’ and doctoral students’ ways of relating to emerging technological phenomena can be understood as parts of wider negotiations about the status of gendered research directions. Furthermore, the thesis discusses how the interviewees’ articulations of the potential benefits of influential technology were influenced by both power-blind and power-critical discourses. This highlights nuances in how researchers and doctoral students engaged in technology research on influential technology understand the relationship between technology research and the wider context of technology. These nuances enable a situated criticism, with greater potential to be heard from within the field itself.

Denna avhandling tar avstamp i senare års uppmärksamhet på artificiell intelligens (AI), särskilt i relation till frågor om hur AI upprätthåller och förstärker maktobalanser kopplade till bland annat kön. Syftet är att, utifrån ett feministiskt perspektiv, undersöka och problematisera relationer mellan inflytelserik teknik och kön. Mer specifikt fokuseras hur samproduktioner av teknik och kön återskapas och förändras inom samtida teknikforskning som på olika sätt knyter an till AI. Det teoretiska ramverket utgörs huvudsakligen av feministiska teknik- och vetenskapsstudier (STS). Den övergripande utgångspunkten är därmed att teknik och kön skapas i relation till varandra och på sätt som involverar föreställningar och värderingar av vad som är viktigt och inte. Därtill används några begrepp och perspektiv från feministisk organisationsteori, särskilt begreppen könsstruktur och centrumkonstruktion. Studiens empiri baseras på semistrukturerade intervjuer med forskare och doktorander i två akademiska teknikforskningsmiljöer, liksom på observationer av informanternas vardagliga forskningspraktiker. Vid båda miljöernas universitet bedrevs ett i internationell bemärkelse omfattande jämställdhetsarbete. Miljöernas könsstruktur skilde sig åt: där en av miljöerna var antalsmässigt mansdominerad i allmänhet och inte hade några kvinnliga biträdande lektorer, lektorer eller professorer, hade den andra miljön en relativt hög andel kvinnor, i synnerhet bland professorerna.

Centralt för avhandlingen är hur forskarna och doktoranderna gjorde en åtskillnad mellan en traditionell och en mer samtida AI. Där den traditionella AI:n artikulerades som en avgränsad teknikdisciplin med syfte att efterlikna människan artikulerades den nya AI:n som disciplinärt vagare och som eftersträvande att stötta människan; den nya AI:n artikulerades som tekniker i människans tjänst. Med utgångspunkt i denna uppdelning undersöks vilka tekniker, vilken människa och vilken tjänst som artikulationen av den nya AI:n refererar till. Därtill utforskas normer och ideal för att vara forskare och doktorand i teknikforskningsmiljöerna. Avhandlingen lyfter fram några specifika vis som strukturella och diskursiva aspekter kan inverka på hur könsrelaterade normer och ideal återskapas och utmanas inom forskning på inflytelserik teknik. Empirin indikerar att en störning av teknikforsknings konventionella mansdominerade könsstruktur möjliggör alternativa förståelser av och sätt att bedriva teknikforskning. Genom att undersöka hur intervjupersoner från olika könsmärkta teknikforskningsinriktningar beskrev sin forsknings relation till AI, illustreras hur forskares och doktoranders förhållningssätt till framväxande teknikfenomen kan förstås som del av förhandlingar om könsmärkta forskningsinriktningars status. Vidare diskuteras hur intervjupersonernas artikulationer av inflytelserik tekniks potentiella nytta präglades av både maktblinda och maktkritiska diskurser. Därigenom uppmärksammas nyanser i hur forskare och doktorander inom forskning på inflytelserik teknik förhåller sig till teknikforskningens vidare sammanhang. Det är nyanser som möjliggör en situerad och konstruktiv kritik, med större potential att hörsammas inifrån fältet självt.

Baksidestext:

Var och varannan dag kan vi numera läsa om hur artificiell intelligens (AI) ska revolutionera allt från fordonstrafiken och arbetsmarknaden till bekämpandet av diverse sjukdomar. Enligt rapporteringen gäller det för företag och länder att investera i AI för att inte komma efter i kapplöpningen. Samtidigt heter det att vi ska vara på vår vakt så att mänskligheten inte utplånas av superintelligensen. Allt fler nyhetsreportage uppmärksammar oss också på hur redan implementerade AI-system bidrar till diskriminering kopplat till bland annat kön. Det är tydligt att AI seglat upp som vår tids främsta exempel på inflytelserik teknik. Och att denna teknik formar olika människors liv på olika sätt. 

Tekniker i människans tjänst tar oss med bakom kulisserna till samtidens inflytelserika teknik. Åsa Johansson Palmkvist har studerat forskare och doktorander i ett par forskningsmiljöer som på olika sätt knyter an till AI. Hur görs inflytelserik teknik och hur hänger det ihop med kön? Vad behöver man kunna och gilla – och vad får man prata om på lunchrasten – för att inkluderas i forskningen? Hur definieras samtida AI? Vilka teknikforskningsgrenar har högst och lägst status? Och för vem skapas tekniken? 

Boken belyser aspekter av inflytelserik teknik som sällan uppmärksammas i offentliga diskussioner om AI. Vi får veta hur forskare och doktorander upprätthåller och utmanar könsrelaterade normer och ideal för personerna inom forskningen och för tekniken i sig. Vi får också en unik inblick i hur ett ökat utrymme för kvinnor inom forskning på inflytelserik teknik – liksom diskurser om teknik, AI och jämställdhet – kan påverka hur tekniken utvecklas.