Self-image and the way we present ourselves to the world are highly relevant in today’s society, fostered to some extent by the ubiquitous use of technology. For example, the idealized body image that is disseminated in the media and on social networks can affect the relationship we have with ourselves. Beyond the idyllic images promoted by external agents, there is a personal aspect that also defines who we are and how we relate to our environment; that is self-fashioning, a constant self-driven, ameliorative change in accordance to the ideals promoted by somaesthetics. In line with this approach, our bodies could be understood as spaces for self-design to increase somaesthetic appreciation, both of ourselves and the world. This thesis discusses some early considerations for the development of self-fashioning technologies and the exploration of the design space. By conducting a soma-oriented workshop and a subsequent first-person exploration, I introduce a set of design features that might be addressed when devising embodied artifacts. They highlight the importance of "constant becoming," a situated ongoing process that shapes us, arguing that technologies for self-fashioning should support it.

Självbilden och hur vi presenterar oss för världen är högst relevanta i dagens samhälle, delvis underblåst av den allestädes närvarande användningen av teknik. Till exempel kan den idealiserade kroppsbild som sprids i medierna och på sociala nätverk påverka relationen vi har till oss själva. Utöver de idylliska bilder som främjas av externa agenter finns det en personlig aspekt som också definierar vilka vi är och hur vi förhåller oss till vår miljö; det vill säga self-fashioning, en konstant självdriven och förbättrande förändring i enlighet med de ideal som främjas av somaestetiken. I linje med detta synsätt kan våra kroppar förstås som utrymmen för självutformning för att öka somaestetisk uppskattning, både av oss själva och av världen. Denna uppsats diskuterar några tidiga överväganden för utformningen av self-fashioning teknologier och utforskningen av designutrymmet. Genom en soma-orienterad workshop och en efterföljande förstapersonsutforskning presenterar jag en uppsättning designfunktioner som kan hanteras när man designar inbäddade artefakter. De betonar vikten av "constantly becoming", en situerad pågående process som formar oss, och argumenterar för att teknologier för self-fashioning bör stödja det.