Quantitative cardiac magnetic resonance imaging (CMR) has gained traction within both the clinical and research field due to high prevalence of cardiovascular diseases. Cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) is a novel approach introduced to address the limitation associated with evaluation of multiparametric quantitative CMR. cMRF enables simultaneous and co-registered estimation of tissue relaxation times, T₁ and T₂, in a single acquisition, making it a more time-efficient approach to multiparametric quantitative CMR. Nevertheless, cMRF has not gained widespread adaption due to insufficient evidence regarding its performance in accurately quantifying tissue characteristics. This study aims to evaluate the accuracy and reproducibility of a single cMRF sequence described by Hamilton et. al. using self-constructed phantoms to validate the sequence performance for cardiac imaging. The objective was to construct in-vitro phantoms with physiological combinations of T₁ and T₂ markers. The phantoms were then imaged using gold standard and conventional mapping sequences to establish reference values for comparison. The measurements obtained from the two distinct cMRF reconstruction approaches were then compared to these reference values and to each other to evaluate the accuracy. The statistical assessments did not find a statistically significant difference between neither the cMRF sequence and conventional mapping techniques, nor cMRF and the gold-standard method, when compared in in-vitro phantoms with physiological combinations of T₁ and T_2.

Kvantitativ kardiovaskulär magnetresonans (CMR) har fått ökad uppmärksamhet inom både den kliniska- och forskningsfältet på grund av hög förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar. För att åtgärda begränsningarna vid utvärdering av multiparametrisk kvantitativ CMR, introducerades cardiac magnetic resonance fingerprinting (cMRF) som en ny metod. cMRF möjliggör simultan och samregistrerad uppskattning av vävnadens relaxationstider, T₁ och T_2, i samma insamling, vilket gör det till en mer tidseffektiv metod för multiparametrisk kvantitativ CMR. Trots detta är kliniska implementeringen av cMRF inte utbredd på grund av otillräckligt bevis för dess utförande vid exakt kvantifiering av vävnadsegenskaper. Syftet med denna studie är att bedöma noggrannheten hos en cMRF-sekvens som utvecklats av Hamilton et al. genom att använda egentillverkade fantomer för att verifiera hur effektiv sekvensen är för avbildning av hjärtat. Målet är att konstruera in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av  T₁- och T₂-markörer. Dessa fantomer avbildades med hjälp av referensmetoder och konventionell karaktärisering för att etablera jämförelsevärden. Mätningarna som erhölls från de två distinkta cMRF-rekonstruktionsmetoderna jämfördes sedan statistiskt med jämförelsevärdena och med varandra för att utvärdera mätnoggrannheten. De statistiska bedömningarna kunde inte påvisa en skillnad mellan varken cMRF-sekvensen och konventionella metoder, eller referensmetod, vid jämförelse i in vitro-fantom med fysiologiska kombinationer av T₁- och T₂-värden.