This study explores the possibility of designing an empowering community on a hormone-tracking application. I hereby draw inspiration from the ethos of the radical consciousness-raising groups of the 1970s to move away from the traditional individualistic approach to hormonal health. The study adopts a research-through-design approach that integrates a combination of sensitizing user engagement, somaesthetics and speculative design. By conducting interviews centred on individuals’ lived experiences surrounding hormonal health and a design workshop that emphasises collaboration and inclusion in the design process, I discuss the potential for creating a digital community that promotes a holistic and collectivist perspective for hormone-tracking applications. The aim is not to make users reliant on the community to give them knowledge. Rather, the community should enable users to collectively create a consciousness around their hormonal health and use this to empower them to better understand their hormones. The findings highlight that the design should be guided by the principles of connecting only a few people that share similar experiences and have different levels of knowledge to establish genuine human connections and collectively construct hormonal consciousness. Lastly, our study concludes that akin to the women’s health movement, the act of bringing together a group of people to discuss their health and bodies is in itself an empowering and inspiring act that fosters a sense of community.

Den här studien undersöker möjligheten att utforma en stärkande gemenskap för en hormonspårningsapplikation. Jag hämtar härmed inspiration från de radikala medvetandehöjande gruppernas etos på 1970-talet för att gå bort från det traditionella individualistiska förhållningssättet till hormonell hälsa. Studien anammar en forskning-genom-design-metod som integrerar en kombination av sensibiliserande användarengagemang, somestetik och spekulativ design. Genom att genomföra intervjuer centrerade på individers upplevelser kring hormonell hälsa och en designworkshop som betonar samarbete och inkludering i designprocessen, diskuterar jag möjligheten för att skapa en digital gemenskap som främjar ett holistiskt och kollektivistiskt perspektiv för hormonspårningstillämpningar. Syftet här är inte att göra användarna beroende av samhället för att ge dem kunskap, utan att ge dem möjlighet att starta en konversation om hormonell hälsa och koppla ihop dem för att få stöd i sina upplevelser. Resultaten visar att designen bör vägledas av principerna om att koppla samman endast ett fåtal personer som delar liknande erfarenheter och har olika kunskapsnivåer för att etablera äkta mänskliga kopplingar och kollektivt skapa kunnighet och kompetens inom hormonell hälsa. Slutligen drar studien slutsatsen att i likhet med kvinnohälsorörelsen är handlingen att sammanföra en grupp människor för att diskutera deras hälsa och kroppar i sig en förstärkande och inspirerande handling som främjar en känsla av gemenskap.