CrossFit® has gained popularity as a functional training method that caters to individuals with varying levels of fitness, including those with little to no athletic background. Regardless, shoulders represent the highest injury rate in this sport, most frequently associated with pull-up variations. Therefore, ensuring safety during these movements is crucial. This thesis utilized optical motion tracking, force sensors, and Electromyography to measure nine experienced non-professional CrossFit® athletes performing three pull-up techniques used in CrossFit® (strict, kipping, and butterfly). Data were used in musculoskeletal modeling to assess and compare kinematics, kinetics, and muscle activations. Findings were then associated with common injury factors observed in overhead athletes. The novel dataset generated in this study demonstrated excellent repeatability and revealed significant differences between the techniques for most kinematic and kinetic variables, while variations in muscle activations were less systematic. Results indicated shoulder joint angles linked to impingement risk, with the kipping pull-up displaying more prominent risk factors. The butterfly pull-up exhibited extreme angular velocities and negative joint powers; however, direct associations with injuries could not be established. Notably, shoulder joint moments were high in all three techniques, suggesting significant muscle stresses. These results underscore the importance of individualized training load management to mitigate the risk of overuse injuries. Furthermore, the evidence presented in this study supports the importance of maintaining proper mechanics and developing strength before attempting kipping and butterfly pull-ups. The high joint moments, combined with severe positions and velocities observed during these techniques, highlight the necessity of prioritizing foundational strength and technique to minimize injury risks.

CrossFit® har blivit populärt som en funktionell träningsmetod som lockar individueller med olika fitnessnivåer, även de utan tidigare idrottserfarenhet. Trots detta utgör axelskada den högsta skadefrekvensen inom denna sport och är oftast förknippad med räckhäv varianter. Därför är det avgörande att garantera säkra övningarna. Denna studie använde optisk rörelsespårning, kraftsensorer och elektromyografi för att mäta nio tränade icke-professionella CrossFit® atleter utförande av tre olika räckhäv tekniker som används inom CrossFit® (strikta, kipping och butterfly). Data användes för muskuloskeletala modeller för att uppskatta och jämföra kinematik, kinetik och muskelaktivering. Resultaten förknippades med till vanliga skadefaktorer som observeras hos overhead-idrottare. Det nya datasetet som genererades i denna studie visade utmärkt repeterbarhet och avslöjade signifikanta skillnader mellan teknikerna för de flesta kinematiska och kinetiska variablerna, medan variationer i muskelaktiveringar var mindre systematiska. Resultaten visade på axelledens vinklar som var kopplade till inklämningsrisk, där kipping pull-up uppvisade mer framträdande riskfaktorer. Butterfly pull-up uppvisade extrema vinkelhastigheter och negativa ledkrafter; men direkta samband med skador har inte upprättats. Det är anmärkningsvärt att axelledsmomenten var höga i alla tre tekniker, vilket tyder på betydande muskelspänningar. Dessa resultat understryker vikten av individualiserad hantering av träningsbelastning för att minska risken för överbelastningsskador. Dessutom stöder de bevis som presenteras i den här studien vikten av att behålla rätt mekanik och utveckla styrka innan man försöker göra kipping och butterfly pull-ups. De höga ledmomenten i kombination med svåra positioner och hastigheter som observerades under dessa tekniker lyfter fram behovet av att prioritera grundläggande styrka och teknik för att minimera risk för skador.