Dagens samhälle är präglat av ständig förändring vilket resulterar i att företag också måste anpassa sig därefter. I samband med nya utmaningar inom produktutveckling uppstår risker, vilka i detta arbete definieras som slumpmässiga eller osäkra händelser som leder till negativa ekonomiska konsekvenser för företag. Inom de flesta företag, särskilt produktutvecklande företag där risker är vanliga, är riskhantering en ytterst viktig faktor. Studiens syfte är att ge en ökad insikt i hur ett telekomföretag och ett förpackningsföretag praktiskt utför sin riskhantering, samt att identifiera eventuella skillnader i riskhanteringsmetoder, riskområden och annat relaterat till riskhantering mellan företagen som benämns som Telecom och Kartongbruket.

För att besvara forskningsfrågorna och syftet genomfördes en litteraturstudie för att skapa en grundläggande teoretisk referensram samt en empirisk studie i form av semistrukturerade intervjuer. Tre respondenter från Telecom, en respondent från Kartongbruket och en forskare inom riskhantering ingick i den empiriska studien. Till sist jämfördes och analyserades resultaten från den empiriska studien med teorin från litteraturstudien.

Slutsatsen av studien är att de vanligaste riskerna inom produktutvecklande företag är förseningar, kompetensbrist, budgetbegränsningar samt marknadsförändringar som företagen inte kan råda över. De studerade företagen ägnar sig inte åt formell riskanalys eller riskhantering i någon större utsträckning. I stället är erfarenheten hos de anställda den viktigaste faktorn för en effektiv och lyckad riskhantering, vilket innebär att riskerna oftast hanteras ad hoc av företagen. Effektiviteten av riskmatriser i produktutvecklingsprocessen ifrågasätts, eftersom varje projekt är unikt och det finns många osäkerheter att ta hänsyn till. Trots detta kan riskmatriser vara användbara för att systematisera analysen av risker. I det stora hela finns det inte några större skillnader mellan de två studerade branscherna, även om vissa specifika operativa risker skiljer sig åt.

Today's society is characterized by constant change, which results in companies also having to adapt accordingly. New challenges in product development can lead to risks, defined in this paper as random or uncertain events that result in negative economic consequences for the company. Risk management is an extremely important factor in most companies, especially those involved in product development where risks are common. The purpose of this study is to provide a deeper understanding of how a telecommunications company and a packaging company practically perform their risk management. Additionally, it aims to identify any differences in risk management methods, areas of risk, and other aspects related to risk management between the companies referred to as Telecom and Kartongbruket.

To answer the research questions and the purpose, a literature review was conducted to create a basic theoretical framework, as well as an empirical study in the form of semi-structured interviews. Three respondents from Telecom, one respondent from Kartongbruket, and a researcher within the field risk management were included in the empirical study. Finally, the results from the empirical study were compared and analyzed with the theory from the literature study.

The conclusion of the study is that the most common risks in product development/technology companies are delays, lack of competence, budget constraints, and market changes that companies cannot control. The studied companies do not engage in formal risk analysis or risk management to a large extent. Instead, the expertise of employees is the most important factor for effective and successful risk management, which means that risks are often handled ad hoc by the companies. The effectiveness of risk matrices in the product development process is questioned due to the uniqueness of each project and that there are many uncertainties to consider. Despite this, risk matrices can be useful for systematizing the analysis of risks. Overall, there were no major differences between the two studied industries, although some specific operational risks differed.