Time series anomaly detection has been a longstanding area of research with applications across various domains. In recent years, there has been a surge of interest in applying deep learning models to this problem domain. This thesis presents a critical examination of the efficacy of deep learning models in comparison to classical approaches for time series anomaly detection. Contrary to the widespread belief in the superiority of deep learning models, our research findings suggest that their performance may be misleading and the progress illusory. Through rigorous experimentation and evaluation, we reveal that classical models outperform deep learning counterparts in various scenarios, challenging the prevailing assumptions. In addition to model performance, our study delves into the intricacies of evaluation metrics commonly employed in time series anomaly detection. We uncover how it inadvertently inflates the performance scores of models, potentially leading to misleading conclusions. By identifying and addressing these issues, our research contributes to providing valuable insights for researchers, practitioners, and decision-makers in the field of time series anomaly detection, encouraging a critical reevaluation of the role of deep learning models and the metrics used to assess their performance.

Tidsperiods avvikelsedetektering har varit ett långvarigt forskningsområde med tillämpningar inom olika områden. Under de senaste åren har det uppstått ett ökat intresse för att tillämpa djupinlärningsmodeller på detta problemområde. Denna avhandling presenterar en kritisk granskning av djupinlärningsmodellers effektivitet jämfört med klassiska metoder för tidsperiods avvikelsedetektering. I motsats till den allmänna övertygelsen om överlägsenheten hos djupinlärningsmodeller tyder våra forskningsresultat på att deras prestanda kan vara vilseledande och framsteg illusoriskt. Genom rigorös experimentell utvärdering avslöjar vi att klassiska modeller överträffar djupinlärningsalternativ i olika scenarier och därmed utmanar de rådande antagandena. Utöver modellprestanda går vår studie in på detaljerna kring utvärderings-metoder som oftast används inom tidsperiods avvikelsedetektering. Vi avslöjar hur dessa oavsiktligt överdriver modellernas prestandapoäng och kan därmed leda till vilseledande slutsatser. Genom att identifiera och åtgärda dessa problem bidrar vår forskning till att erbjuda värdefulla insikter för forskare, praktiker och beslutsfattare inom området tidsperiods avvikelsedetektering, och uppmanar till en kritisk omvärdering av djupinlärningsmodellers roll och de metoder som används för att bedöma deras prestanda.