I denna rapport sammanfattar vi arbetet av projektet ”Effekten av stationsmiljön för resenärerssäkerhet och trygghet, Trafikverket, 2021–2023”. Ett övergripande syfte med projektet är attskapa förutsättningar för ökad trygghet vid kollektivtrafikresor för resenärer, främst för utsattagrupper, med ett specifikt fokus på järnvägsstationer, inklusive omgivande område. Projektetsyftar till att rekommendera säkerhetsåtgärder och trygghetsskapande strategier för att görajärnvägsstationer säkrare och tryggare, attrahera fler resenärer till allmän kollektivtrafik och påså sätt bidra till ett mer hållbart samhälle. Studien fokuserar på att undersökasäkerhetsaspekter på järnvägsstationer och vilka resenärsgrupper som kan vara mer utsattaför brott eller känna sig mer otrygga än andra. En unik aspekt med studien är att den byggs påsvensk evidens om hur stationsmiljön påverkar brottslighet och resenärers trygghet, särskiltmed fokus på grupper som kvinnor, HBTQI-individer, äldre, personer medfunktionsnedsättningar eller allergier. Studien omfattar 47 stationer, varav en fjärdedel ärbelägna i små kommuner, och sträcker sig över olika regionala kontexter i Sverige.Metodologin inkluderar fältinspektioner och analys av primär- och sekundärdata med hjälp avstatistiska modeller. Resultaten visar att 14 procent har blivit utsatta för brott när de rest medtåg under de senaste 5 åren, där de vanligaste brottstyperna var stalking (bli förföljd) ochsexuella trakasserier. Hot och hatbrott samt stölder var också vanligt förekommande, ochtypen av brott varierade beroende på plats i stationsområdet. Brottsutsattheten var högre påtåget och plattformen, där majoriteten ändå kände sig trygga, vilket indikerar en diskrepansmellan upplev trygghet och viktimisering. Totalt kände en tredjedel av resenärerna sig otrygganär de reser med tåg, och resultat pekar på att upplevd trygghet påverkas av fysiska ochsociala egenskaper i stationsmiljöer. Brist på personal och dåligt stationsunderhåll kopplas tilllägre säkerhetsnivåer och ökad brottslighet. Kvinnor, särskilt de som identifierar sig somHBTQI, samt personer med funktionsnedsättning känner sig oftare mindre trygga och tidigareviktimisering påverkar alla grupper. Resultaten belyser skillnader mellan olika grupper avresenärer och betonar behovet av att anpassa åtgärder för att skapa en tryggarekollektivtrafikmiljö, vilket varierar beroende på om stationen är belägen i ett ruralt eller urbantområde. För att förbättra säkerheten och tryggheten på järnvägsstationer föreslår vi fleraåtgärder. En centraliserad rapporteringsmekanism bör införas för att synliggöra och följa uppbåde kriminella och icke-kriminella händelser som ofta bidrar till otrygghet. Digitala lösningar,inklusive appar och hjälpknappar, har potential att öka tillgänglighet och effektivitet irapportering. Som ett verktyg för utvärdering och uppföljning föreslår vi också införandet av ennationell enkät om säkerhet och otrygghet i kollektivtrafiken. Ett system för kontinuerligutvärdering är avgörande för att säkerställa långsiktig uppföljning av implementeradetrygghetsåtgärder på stationer. Rekommendationerna inkluderar även att skräddarsy åtgärderbaserat på brottstyper, tidsvariationer och säsongsmönster. Förbättrad samordning mellanolika aktörer, både privata och offentliga, samt fokus på användares säkerhets- ochtrygghetsbehov, särskilt för utsatta grupper som kvinnor HBTQI-personer samt personer medfunktionsnedsättning, är centrala för att skapa en övergripande strategi för trygghet ochsäkerhet på järnvägsstationer.