Air travel is the most polluting mode of transport in terms of CO₂ emissions per passenger kilometres. If all aviation-related effects are considered, the sector is responsible for 3.5% of GHG emissions. Therefore, to meet the objectives of the Paris Agreement, the air transport sector needs to make an energy transition. Many authors and government bodies agree that technological tools (efficiency and decarbonation) will be insufficient. It is therefore essential to reduce the demand for air transport. The transport sector is France's leading emissions source (146MtCO₂ in 2022) and aviation accounts for 11% of this. Thus, it is natural that the French decarbonation strategy should include air transport, and inparticular sufficiency tools. This leads to the aim of this study – to explore which policy instruments can be used to reduce demand for air passenger transport and reach French emission reduction targets for the aviation transport sector by 2030.

In this thesis, two types of methods are used: a detailed review of the literature on the subject, and some numerical analyses based on public data.

First, two measures linked to international agreements are examined: the CORSIA program and the EUETS scheme. The CORSIA is the first and only global offsetting scheme for aviation, and thus a good example of international cooperation. However, it suffers from strong weaknesses as very few CO₂ and non-CO₂ emissions are covered by the program and carbon offsetting is generally unreliable. The European Union Emissions Trading System for Aviation is a cap-and-trade system aiming at reducing emissions through a carbon market. It is economically efficient and covers the European Economic Area. However, extra European flights are not covered. In the past, the system has proved disappointing, but recent developments could make it much more efficient.

In addition, two taxes applied to aviation are examined: the fuel tax and the ticket tax. With its direct link to emissions, the fuel tax could prove a powerful tool, but unfortunately, it cannot be introduced in the European Union. The ticket tax is a convincing substitute, and simpler to implement. It is economically efficient and can complement the EU ETS system. An even fairer version of this tax is the "frequent flyer levy", a tax that increases with each journey.

Finally, two administrative tools are also being studied: minimum airfare and the so-called "2h30 measure". These aim to prohibit respectively flights that cost less than a certain price or flights for which there is a train alternative. They can be used in conjunction with the above-mentioned measures to reduce unnecessary flights.

Thus, there is a panoply of measures to reduce demand for air travel, and hence emissions in France. These are essential tools for achieving the objectives of the Paris Agreements. They offer a wide range of merits and can be combined to achieve optimum efficiency.

Flygresor är det mest förorenande transportsättet när det gäller koldioxidutsläpp per passagerarkilometer. Om alla luftfartsrelaterade effekter beaktas står sektorn för 3,5 % av växthusgasutsläppen. För att uppfylla målen i Parisavtalet måste lufttransportsektorn därför genomföra en energiomställning. Många författare och myndigheter är överens om att tekniska verktyg (effektivitet och minskade koldioxidutsläpp) kommer att vara otillräckliga. Det är därför nödvändigt att minska efterfrågan på lufttransporter. Transportsektorn är Frankrikes ledande utsläppskälla (146MtCO₂ år 2022) och flyget står för 11% av detta. Det är därför naturligt att den franska strategin för minskade koldioxidutsläpp bör omfatta lufttransport, och i synnerhet nykterhetsverktyg. Detta leder till syftet med denna studie - att undersöka vilka politiska instrument som kan användas för att minska efterfrågan på passagerartransporter med flyg och nå de franska utsläppsminskningsmålen för flygtransportsektorn till 2030.

I denna avhandling används två typer av metoder: en detaljerad genomgång av litteraturen i ämnet och vissa numeriska analyser baserade på offentliga data.

Först granskas två åtgärder som är kopplade till internationella avtal: CORSIA-programmet och EUETS-systemet. CORSIA är det första och enda globala kompensationssystemet för luftfarten, och därförett bra exempel på internationellt samarbete. Det lider dock av stora svagheter eftersom mycket få CO₂-och icke-CO₂-utsläpp omfattas av programmet och koldioxidkompensation i allmänhet är otillförlitlig. Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter för luftfart är ett cap-and-trade-system som syftar till att minska utsläppen genom en koldioxidmarknad. Det är ekonomiskt effektivt och omfattar Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Extra europeiska flygningar omfattas dock inte. Tidigarehar systemet visat sig vara en besvikelse, men den senaste utvecklingen kan göra det mycket mer effektivt.

Dessutom granskas två skatter som tillämpas på luftfarten: bränsleskatten och biljettskatten. Med sin direkta koppling till utsläpp skulle bränsleskatten kunna vara ett kraftfullt verktyg, men tyvärr kan den inte införas i europeiska unionen Biljettskatten är ett övertygande substitut och enklare att införa. De när ekonomiskt effektiv och kan komplettera EU:s system för handel med utsläppsrätter. En ännu rättvisare version av denna skatt är "frequent flyer levy", en skatt som ökar med varje resa.

Slutligen studeras också två administrativa verktyg: lägsta flygpris och den så kallade "2h30-åtgärden". Dessa syftar till att förbjuda respektive flygningar som kostar mindre än ett visst pris eller flygningar för vilka det finns ett tågalternativ. De kan användas tillsammans med de ovan nämnda åtgärderna för att minska onödiga flygningar.

Det finns alltså en rad olika åtgärder för att minska efterfrågan på flygresor och därmed utsläppen i Frankrike. Dessa är viktiga verktyg för att uppnå målen i Parisavtalen. De erbjuder ett brett spektrum av fördelar och kan kombineras för att uppnå optimal effektivitet.