Denna rapport studerar potentialen hos kiselkvantprickar (Si-QDs) syntetiserade från kiselmonoxid (SiO) som inläggsmaterial för grafitanoder i litiumjonbatterier (LIB). Kisel har en hög teoretisk energikapacitet och utgör ett lovande inläggsmaterial för att förbättra konventionella grafitanoder. Dock hindras dess användning av betydande volymförändringar under litiering, vilket leder till strukturell nedbrytning. För att hantera dessa utmaningar undersökte vi två syntesvägar med olika duration för att producera Si-QDs mindre än 10 nm. Si-QDs från den första syntesen karakteriserades med hjälp av röntgendiffraktion (XRD) och fotoluminescensspektroskopi (PLS). För den andra syntesen användes Transmissionselektronmikroskopi (TEM) som en ytterligare analytisk metod för att bedöma storleksfördelningen och bekräfta förekomsten av Si-QDs. Storleksfördelningen sträckte sig från 2,56 nm till 8,55 nm när ett litet urval av Si-QDs undersöktes. Vidare undersöktes deras reaktivitet under simulerade batteriförhållanden genom Stern-Volmer-släckningsexperiment. Släckningsmedlet som användes för denna analys var Litiumbis(trifluormetansulfonyl)imid (LiTFSI), en kemikalie som används mycket i moderna litiumjonbatterier. Experimenten med LiTFSI resulterade inte i släckning utan i en ökning av fotoluminescens, möjligen på grund av att Li binder till fria bindningar på kvantprickarnas yta. Ytterligare forskning är dock nödvändig för att förfina syntesprocessen och utvärdera den långsiktiga stabiliteten hos Si-QD-anoder i praktiska batteriapplikationer.