Tillverkning och användning av produkter har länge följt en linjär modell där saker tillverkas, används och sedan deponeras när produkten inte längre fyller något syfte. Denna modell fungerar i en värld med oändliga resurser, något som inte existerar i verkligheten. Därför är det av högsta vikt att minska behovet av konstant tillförsel av ny råvara och istället tillämpa en cirkulär tillverkningsmodell. Snarare än att kassera den använda produkten ges den ett nytt liv och återförs i produktionskedjan.

Ett sätt att ge den använda produkten ett nytt liv är genom återtillverkning, där slitna delar byts ut och produkten i sin helhet kan återanvändas som en enhet. Detta minskar drastiskt mängden tid, pengar och råmaterial som krävs jämfört med tillverkningen av en ny produkt. Trots att en omställning till en cirkulär ekonomi visats vara ekonomiskt lönsam och nödvändigt i längden för fortsatt utveckling och framsteg sker utvecklingen långsamt eller i många fall inte alls. Detta beror på den stora osäkerheten som medföljer i en såpass stor omställning samt företagens motsättning till att bryta ett till synes fungerande koncept i dagsläget. De två vägar som företagen kan välja är att antingen bedriva återtillverkning internt, en relativt resurs- och kapitalkrävande process, alternativt anlita underleverantörer som är specialiserade på återtillverkning. I detta kandidatexamensarbete behandlas två företag, Volvo Group och Scania, som valt att återtillverka internt respektive använda underleverantörer.

Vidare har en intervju genomförts inom ämnet cirkulära tillverkningssystem med assisterande professor Farazee Asif. Syftet med intervjun var att skapa en helhetsbild av området och hur den privata sektorn ställer sig till omställningen.

Utifrån data och rapporter samt analys av intervjun som gjorts kan slutsatsen dras att trots företag själva söker metoder för att skapa och maximera vinst, skulle de kunna behöva rättsliga påtryckningar från stater och organisationer för att överkomma den initiala tröskeln för att leda oss mot nästa paradigmskifte.

Manufacturing and use of products have long followed a linear model where things are produced, used, and then discarded when the product no longer serves a purpose. This model works in a world with infinite resources, something that doesn't exist in reality. Therefore, it is of the utmost importance to reduce the need for constant supply of raw materials and instead implement a circular manufacturing model. Instead of being discarded, the used product is given a new life and reintroduced into the production chain.

One way to give the used product a new life is through remanufacturing, where worn-out parts are replaced, and the product as a whole can be reused as a unit. This drastically reduces the amount of time, money, and raw materials required compared to manufacturing a new product. Despite the fact that transitioning to a circular economy has been shown to be economically profitable and necessary for continued development, the progress is slow or in many cases nonexistent. This is due to the significant uncertainty that accompanies such a large transition, as well as companies' reluctance to break away from a seemingly functional concept at present. Two different paths that companies can choose to take are either to conduct remanufacturing internally, a relatively resource- and capital-intensive investment, or to instead hire subcontractors specialized in remanufacturing. This bachelor's thesis examines two companies, Volvo Group and Scania, the former conducting internal remanufacturing and the latter using subcontractors for the same task.

Furthermore, an interview has been conducted on the subject of circular manufacturing systems with Assistant Professor Farazee Asif. The purpose of the interview was to create a better overview of the area and to understand how the private sector views the transition. Based on data, reports, and analysis of the conducted interview, the conclusion can be drawn that although companies themselves seek methods to create and maximize profit, they might need legal pressure from governments and organizations to overcome the initial threshold to lead us towards the next paradigm shift.