Higher education studies and innovation studies are both critical to understand how universities may foster innovation particularly in Africa, where universities have described the task of fostering innovation as a core institutional mission. However, these fields of research rarely interact with one another, As a result, it is difficult to understand innovation in conceptual and methodological terms. This thesis addresses this gap by combining policy studies, university and innovation history studies, and higher education studies. To understand the relationship between African universities and innovation, we need to look at higher education on the continent over time.

On a transcontinental scale, the thesis seeks to understand why the African Union formed its science, technology, and innovation policies and strategies, as well as how this continental body views the role of universities in innovation. At the national and institutional levels, the focus is on understanding how university innovation policies have evolved in two African countries: Kenya and Mozambique. The general research question is: how did innovation become a priority in Sub-Saharan African universities? The thesis further examines the challenges in implementing innovation projects and pursuing technology transfer in Africa, with a particular emphasis at Eduardo Mondlane University in Mozambique. Particular attention is paid to the role of universities in high-profile development projects in the agricultural sector that run over a longer period.

I used historical methods of research to conduct the four empirical studies related to the four articles in this thesis, which included collecting and examining documents, records, and archives pertaining to the development of innovation policies and strategies by the African Union (AU), the University of Nairobi (UoN), and Eduardo Mondlane University (UEM). I also examined literature about innovation policies of African Universities, conducted case studies at the continental (AU) and national levels (UoN and UEM), interviewed key informants involved in the formulation and revision of innovation policies in both universities, and held focus group discussions. I used a historical approach to determine when, why, and how innovation policy became a focus at UoN, UEM, and the African Union. As a result, I identify pivotal events which indicate when these universities began to address their role in innovation and build their innovation policies.

The thesis includes five main findings: (1) it provides new knowledge about when, how, and why innovation and innovation policy became an integrated part of African universities' strategy and practice; (2) it shows that African universities focus on innovation as a means to obtain "relevance"; (3) it demonstrates that African universities apply a broad definition of innovation (technological, social, and organizational); (4) it identifies that African colleges have numerous challenges in implementing innovation, including economic, knowledge-based, and expanding industrial demand; (5) it stresses the importance of local university expertise, as well as participation and collaboration with local communities and international stakeholders, when implementing new projects. This thesis characterizes universities’ attempts to handle innovation in policy and practice, emphasizing innovation as a crucial goal for African institutions trying to remain relevant. When tackling policy and practice innovation, universities have to consider their brief histories of training, learning about the university's function, and the significance of knowledge in society.

Studier av högre utbildning och innovationsstudier är båda viktiga för att förstå universitetets roller i innovation, särskilt i Afrika, där universiteten strävat efter att anta innovation som ett av sina uppdrag. Dessa forskningsområden interagerar dock sällan med varandra, vilket gör det svårt att förstå innovation. Denna avhandling tar sig an detta genom att kombinera policystudier, universitets- och innovationshistoriska studier samt studier av högre utbildning. En central utgångspunkt är att vi för att förstå innovationsarbetets plats i afrikanska universitet behöver titta på den högre utbildningens utveckling över tid.

På en kontinental nivå försöker avhandlingen förstå varför Afrikanska unionen utformade strategier och policy för vetenskap, teknik och innovation, samt hur denna kontinentala instans ser på universitetens roll i innovation. På nationell och institutionell nivå ligger fokus på att förstå hur innovationspolitik för universiteten har utvecklats i två afrikanska länder: Kenya och Moçambique. Den övergripande forskningsfrågan är: hur blev innovation en prioritet vid universiteten söder om Sahara? Avhandlingen undersöker också utmaningarna med att genomföra innovationsprojekt och driva tekniköverföring i Afrika, med särskild tonvikt på Eduardo Mondlane University i Moçambique. Särskild uppmärksamhet ägnas åt universitetens roll i högprofilerade utvecklingsprojekt inom jordbrukssektorn som pågått under en längre tidsperiod.

Sammanfattningsvis använder jag historisk metod för de fyra empiriska studierna som ligger till grund för avhandlingens fyra artiklar. Denna består i att samla in och undersöka dokument, register och arkiv som rör utvecklingen av innovationspolicy och strategier från Afrikanska unionen (AU), University of Nairobi (UoN) och Eduardo Mondlane University (UEM). Jag studerar också litteratur om innovationspolicy vid afrikanska universitet, genomför fallstudier på både kontinental (AU) och nationell nivå (UoN och UEM), intervjuar nyckelpersoner som varit involverade i utformningen och revideringen av innovationspolicy vid båda universiteten, och genomför fokusgruppsdiskussioner. Jag använder ett historiskt angreppssätt för att fastställa när, varför och hur innovationspolicy blev ett fokusområde vid UoN, UEM och i AU. Jag kartlägger också tidigare händelser som visar när och hur dessa universitet började utveckla sin roll inom innovation och sina innovationspolicyer.

Avhandlingen presenterar fem huvudsakliga resultat: (1) den ger ny kunskap om när, hur och varför innovation och innovationspolicy blev en integrerad del av afrikanska universitets strategi och praktik; (2) att afrikanska universitet i vår tid fokuserar på innovation som ett medel för att uppnå ”relevans”; (3) att afrikanska universitet tillämpar en bred definition av innovation (teknologisk, social och organisatorisk); (4) att afrikanska universitet möter många utmaningar när det gäller att implementera innovation, inklusive ekonomiska hinder, kunskapsmässiga svårigheter och ökande industriell efterfrågan; (5) att lokal universitetskompetens samt deltagande i och samarbete med lokala samhällen och internationella aktörer vid genomförandet av nya projekt är av avgörande betydelse. Denna avhandling beskriver universitetens försök att hantera innovation inom policy och praktik och betonar hur innovation är ett centralt mål för afrikanska institutioner som strävar efter att förbli relevanta. När universitet ska hantera policy och praktik för innovation måste de beakta sin relativt begränsade erfarenhet av utbildning, lärande om universitetets roll och betydelsen av kunskap i samhället i stort.