Syftet med denna studie är att öka förståelsen för tunnlarnas kriminogena egenskaper i stadsmiljöer ochrekommendera riktlinjer för tryggare tunnlar. Studien bygger på analys av brottsstatistik, crowdsourcad data samtplatsbesök och webenkät med planerare och trygghetsexperter i svenska kommuner med fokus på Stockholmsstad.Vi adresserar frågor om tunnlarnas utseende, brottstyper, socioekonomiska faktorer som påverkar brottsnivåer ochplanerarnas kunskap om tunnelplanering, samt ger rekommendationer för framtida stadsplanering. I Stockholmstadfinns det 1 281 tunnlar: 806 gångtunnlar, 182 trapptunnlar och 293 cykeltunnlar. Gångtunnlarna är avsedda förfotgängare, trapptunnlarna underlättar förflyttning mellan nivåer, och cykeltunnlarna erbjuder säkra rutter förcyklister från bilister. Resultaten visar att 2% av tunnlarna koncentrerar 86% av polisanmälda brott. Dennakoncentration kan dock bero på brottstyp och plats i staden (det finns ofta en högre koncentration av brott iinnerstadsområden där dessa tunnlarna ligger). Den vanligaste brottstypen i tunnlar som registreras hos polisen ärskadegörelse, vilket utgör 81% av alla rapporterade incidenter. Analysen visade att polisen registrerar flerklotterbrott totalt sett, framför allt i centrala områden, medan crowdsourcad data ger bättre täckning utanför centralaområden och registreras ofta där folk bor. Större tunnlar (och/eller med mer trafik) är mer utsatta för brott. Atthantera graffiti i tunnlar kan vara svårt. Sommaren 2023 anmäldes en tunnel i Stockholm för skadegörelse, mendet visade sig vara ett kommunalt ungdomsprojekt för kreativt uttryck. Denna incident i Stockholm är ett exempelpå de tydligt olika uppfattningarna av graffiti i tunnlar. Det som initialt uppfattades som ett klotter och därför ett brottvisade sig vara ett kommunalt finansierat projekt utformat för att främja kreativt uttryck bland ungdomar och bidrapositivt till samhället. Förebyggande arbete för klotter i tunnlar kräver att lokala aktörer samarbetar för att diskuteraproblemet och besluta om lämpliga åtgärder.Närhet till tunnelbanan är starkt kopplat till alla brottstyper, och andelen unga män i närområdet (på DeSo nivå)påverkar också brottsligheten i tunnlar. Trapptunnlar, trots att de är färre till antalet, står för 50% av de totala brotten,inklusive 43% av våldsbrotten, 37% av narkotikabrotten, 34% av stölderna och den högsta andelen skadegörelsepå 53%. Vi har genomfört en enkät med bekvämlighetsurval1 av 29 kommuner som visar att bristande belysning ärdet största problemet för otrygghet i tunnlar, följt av dålig sikt, isolerade lägen och klotter. Vanliga underhållsåtgärderinkluderar städning, belysningsunderhåll och mot klotter. Vid nybyggnation följer de flesta enkätrespondenterTrafikverkets riktlinjer, medan vissa även beaktar andra modeller som fokuserar på siktlinjer och belysning. Baseratpå enkätsvaren rekommenderas stadsplanerare att prioritera finansiering för byggande av tunnlar, vilket 68% avrespondenterna anser vara avgörande. Dessutom skulle beprövade exempel och ökad kunskap bland arkitekteroch planerare vara till hjälp. Tydliga riktlinjer och bättre samarbete mellan aktörer är också viktiga aspekter somnämndes av de som svarade på enkäten. Våra rekommendationer innebär att identifiera de mest problematiskatunnlarna och beakta deras multifunktionalitet, med fokus på områden nära tunnelbanestationer, öka belysningenoch synligheten i och omkring dem, samt involvera användare i hög-riskområden i brottsförebyggande arbete.Dessutom är det viktigt att, innan man påbörjar någon intervention, försöka identifiera om problemet orsakas avbrott, rädsla för brott, eller båda, eftersom en tunnel kan uppfattas som otrygg på grund av dåligt underhåll ochändå vara en tunnel fri från brott.
Stockholm: KTH Royal Institute of Technology, 2024. , p. 21