Optical emission spectroscopy (OES) is a non-invasive plasma diagnostic technique that relies on the plasma’s self-emission to determine key parameters such as electron density (ne) and electron temperature (Te). Collisional radiative (CR) codes are crucial for interpreting data from OES, they provide a detailed understanding of the complex interactions within plasma. This work focuses on verification of the CoRa-He CR model, developed at the Swiss Plasma Center for helium plasmas, and its validation with measurements obtained at the Resonant Antenna Ion Device (RAID). The model has been compared with the established Goto and CraC models across a broad range of plasma conditions, showing a relative difference in state populations below 50% for states with n < 4. Additionally, experimental validation was achieved by performing OES measurements on RAID, and using ne and Te profiles obtained from Thomson scattering. The results show that CoRa-He can closely replicate observed emission line intensity ratios, especially when opacity effects are modeled with a single fitting parameter, achieving a relative difference below 60% in the central plasma region. While there is potential for further refinement, particularly in opacity modelling, the current implementation of CoRa-He demonstrates a significant step forward in developing flexible and reliable CR models for precise plasma diagnostics on the RAID device.

Optisk emissionsspektroskopi (OES) är en icke-invasiv plasmakarakteriseringsteknik som använder plasmas självemission för att bestämma viktiga parametrar såsom elektrondensitet (ne) och elektrontemperatur (Te). Kollisionsradiativa (CR) koder är avgörande för att tolka data från OES, då de ger en detaljerad förståelse av de komplexa interaktionerna inom plasma. Detta arbete fokuserar på verifiering av CoRa-He CR-modellen, utvecklad vid Swiss Plasma Center för heliumplasmor, och dess validering med mätningar erhållna vid Resonant Antenna Ion Device (RAID). Modellen har jämförts med de etablerade Gotooch CraC-modellerna över ett brett spektrum av plasmatillstånd, och visade en relativ skillnad i tillståndspopulationer under 50% för tillstånd med n < 4. Dessutom uppnåddes experimentell validering genom att utföra OES-mätningar på RAID och använda ne och Te profiler erhållna från Thomson-spridning. Resultaten visar att CoRa-He kan nära replikera observerade intensitetsförhållandena mellan emissionslinjerna, särskilt när opacitetseffekter modelleras med en enda anpassningsparameter, och uppnår en relativ skillnad under 60% i den centrala plasmaregionen. Även om det finns potential för ytterligare förfining, särskilt inom opacitetsmodellering, demonstrerar den nuvarande implementationen av CoRa-He ett betydande steg framåt i utvecklingen av flexibla och pålitliga CR-modeller för precisa plasmakarakteriseringar på RAID-enheten.