Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Anakronism: Hotell i Mariefred
KTH, School of Architecture and the Built Environment (ABE), Architecture.
2015 (Swedish)Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
Abstract [sv]

Mariefred kan, på något vis, ses som en plats för en tids- eller känsloresa. Ett lilleputtland fångat i gången tid, inget får göras, inget får ändras, inget får utmana Slottet. Storstadsbon kan färdas hit i längtan efter Lugnet och Idyllen, och de som bor där känner säkert också den inre tillfredsställelse som enbart den pittoreska småstaden kan erbjuda.

Men Mariefred skevar. De gamla husen är sneda och säkert svårbemästrade in en tid av energikris och rationalitet. Stadsplaneringshistorien i staden har också presenterat en rad anakronismer som rubbar sinnebilden. Det finns pizzerior, konstiga stenhus och en bensinmack mitt i kungens grönsaksland. Någonstans har alltså en förändring skett i stadsbilden - som växt med ett kvarter på trehundra år. Tiden står trots allt inte still. Och nog måste den påträngande puttigheten och tidens typiska fastfrusning bli lite irriterande efter ett tag? Och de storstadsbor som invaderar staden likt en skärgårdsö för att uppleva, om inte natur, en känsla av en svunnen, enklare tid - vad gör de för ortsbefolkningen? Säkert finns det diskrepans och motsättningar här, som på alla platser där turistnäring finns. 

Mariefredsbon har nog sett slottet, troligtvis njutit av kullerstensgränderna och de söta husen fler än en gång. Troligtvis gottat sig på de sommaröppna etablissemang och den konst- och kulturverksamhet som säkert varit mindre framträdande utan den tillfälliga gästen. Men skulle bilden av Mariefred, som turismen är beroende av, rubbas alltför mycket om mer fanns, för fler, under hela året?

När Mariefred ska byggas ut och exploateras mer än på lång tid, är ängsligheten för att ändra det vinnande konceptet tydlig. ”Mer Mariefred i Mariefred” heter det vinnande konceptet. Och det är då mer av sinnebilden, småskalighet, trähus, men knappast mer skevhet och av det som faktiskt visar att Mariefred trots allt inte befunnit sig i en kunglig tidsbubbla i hundratals år.

Hotelltypologin befinner sig precis som Mariefred på många vis i ett gränsland, mellan publikt och privat. Småskaligt och intimt men ändå öppet för världen att se. Ett stadshotell - en till benämning som till viss del spär på tidsresan - byggdes för att det fina folket skulle ha någonstans att vara för representation utanför hemmet. Men också för att representera staden. En modern knut på begreppet skulle kunna vara ett stadshotell som verkar inifrån, något som ska ge hela staden något, och bara i andra hand finnas till för den som i vanliga fall inte befinner sig där. En medveten paradox som ställer krav på ett flexibelt och mångsidigt boendebestånd samt ett utökat publikt program, som ger Mariefred något det inte redan har, året runt.

Platsen för hotellet är ett gränsland i Mariefred och står, på sätt och vis, på tre ben. De ena är som en del av den enkla raden av nya kvarter som betecknar Mariefreds månghundraåriga utökning västerut. Det andra är som en del av järnvägens byggnadsbestånd, som är som en kil genom slottets agrara marker. Det tredje är slottsparken som sträcker sig runt järnvägsstationen och möter staden i den fyrvägskorsning i tomtens nordöstra hörn som på många vis kan anses vara porten till Mariefred. Byggnaden förhåller sig till detta genom att läggas på den sydvästra delen av tomten, med ryggen mot järnvägsstationen. Denna placering sparar en del av tomten som kan utvecklas till en hotellträdgård med stenlagda samvaroytor, där planteringar som ytterliggare binder vatten kan anläggas. Växthuset bildar ett naturligt torg mellan sig och hotellets huvudfasad. Även fasadmaterialet tegel och den relativt rationella, skarpskurna siluetten väljs för att anknyta till den industriella känsla som järnvägsbyggnaderna ger.

En grund i det programmässiga hotellkonceptet är att bygga vidare på det mer småskaliga och miljömedvetna tankemönster som råder idag. Kanske kan Mariefred inte bara ståta med en fin innerstad med trähus och ett kungligt gammalt slott, utan även bli ett centrum för den matkultur som finns runt omkring. Därmed adderas en liten saluhall, eller lanthandel, med tillhörande café till programmet. Detta inslag kan utökas till den stenlagda platsen framför hotellet under sommarhalvåret. På entréplanet tillkommer även en liten utställningslokal för att ge ytterligare plats till kulturlivet i staden. På plan två, den traditionella festvåningen, lyfts det närproducerade upp till en åretruntöppen restaurang, inklusive en generös balkong med utsikt mot slottet, vattnet och kyrkan. Källarplan adderar en publik plats för bad, träning och tvagning - något som saknas i samhället idag.

Själva boendekonceptet är ett försök till ett mer modernt och flexibelt boendealternativ. I Mariefred idag finns gott om mysiga, pittoreska och lite egna boendealternativ - perfekt för välmående storstadspar med sinne för romantik. Förslaget innehåller därmed mer utav ett lägenhetshotell där typrummet är två rum och pentry på 30 kvm där mellan en och åtta personer kan bo, beroende på preferenser. För den mest ekonomiskt sinnade ensamresanden finns också ett antal minimala enkelrum. Detta kan, med tanke på läget i staden, hjälpa järnvägsföreningens volontärer som behöver plats att övernatta i perioder. Alla hotellrum har tillgång till en liten balkong, och tillsammans med pentryn och ett gästkök med terass ger det boendekvaliteter som oftast inte kan erbjudas i ett hotell. Boendet kan därmed anses ha ett utökat användningsområde, och kunna varieras med behovet i den växande småstaden där hotellet står.

Målet har varit att låta det utökade programmet modernisera och utöka Mariefreds utbud, och samla dessa funktioner i en byggnad som passar in i samhället utan att låtsas vara något gammalt. Att bli en positiv anakronism.

Abstract [en]

Mariefred can, in some way, be seen as a place for a time or emotional trip. A Lilliputian country caught in time, nothing gets done, nothing can change, nothing can challenge the castle. Urbanites can travel here in the longing for tranquility, and those who live there know certainly also the inner satisfaction that only the picturesque small town can offer.

However Mariefred skew. The old houses are crooked and surely intractable in a time of energy crisis and rationality. The history of city planning in the city has also presented a number of anachronisms that upset the paradigm. There are pizzerias, strange stone houses and a gas station in the middle of the king's garden. Somewhere thus a change in the urban landscape - which has grown by only one block in three hundred years. Time is, after all, not standing still. And surely the small, pretty, pittoresque and non-changing must get a little annoying after a while? And those urbanites who invade the city like an island in the archipelago in order to experience, if not nature, a sense of a bygone, simpler time - what do they do for local people? Surely there are discrepancies and contradictions here, as in all places which thrive from tourism.

The locals have probably seen the castle, probably enjoyed the cobblestone streets and pretty houses more than once. Most likely indulged in the summer open establishments and the arts and cultural activities, which would certainly have been less prominent without the occasional guest. But would the image of Mariefred, on which the tourism depends, be disturbed too much if there were more, for more people, all throughout the year?

When Mariefred is to be expanded and exploited more than has been the case for a long time, it's anxiety to change the winning concept is clear. "More Mariefred in Mariefred" is the name of the winning concept. And that's more of the quintessential, small-scale, wooden houses, but hardly more of the distortion that actually shows that Mariefred, after all, not been in a royal time bubble for hundreds of years.

The typology of the hotel is, just like Mariefred, in many ways in a borderland between public and private. Small and intimate yet open for the world to see. A "stadshotell", city hotel (a denomination that to some extent adds to the feeling of time travel), in the classical use of the word, is built for the upper class so that they would have somewhere to be for entertainment outside their home. But also to represent the city. A modern twist on the concept could perhaps be a total turnaround of this classic image, a space that will give something to all inhabitants of the city, and only secondarily be there for those who visit . A deliberate paradox that requires a flexible and versatile accommodation portfolio and an expanded public programs, which provide Mariefred something it not already has, all year round.

The location of the hotel is a borderland in Mariefred and is, in a sense, standing on three legs. The first is as a part of the single row of new blocks denoting Mariefreds small expansion westward. Secondly, as part of the railway's building stock, which runs like a wedge through the castle agrarian lands. The third is as part of the castle park that stretches around the railway station and meets the city in the crossroad of Storgatan and Gripsholmsvägen which in many ways, can be considered as the gateway to Mariefred. The building is related to this, placed at the southwestern part of the plot, with it's back to the train station. This location saves a portion of the land that can be developed into a hotel garden with paved socializing areas, where trees, which further binds water can be planted. An added greenhouse forms a natural plaza between itself and the main facade of the hotel. The façade material, red-brown brick, and the relatively rational, clear-cut silhouette is chosen to link to the industrial feeling and charcter that the railway buildings provide.

A basis of the programmatic hotel concept is to build on the small-scale and environmentally conscious thought patterns that prevail today. Perhaps Mariefred will not only boast a beautiful inner city with wooden houses and a royal old castle, but also become a center for the food culture that resides in the countryside around. Thus a small local market and a cafe is added to the program. This feature can be extended to the paved area in front of the hotel during the summer months. On the ground floor there is also a small exhibition space, to provide additional space to the cultural life of the city. On level two, the story of the traditional banquet hall, resides a year-round open restaurant, including a generous balcony overlooking the castle, waterfront and the church. The basement adds a public place for bathing, exercise and washing - something that is lacking Mariefred today.

The accommodation concept is an attempt at a more modern and flexible accommodation. In Mariefred today there are plenty of cozy and quaint accommodation - perfect for wealthy metropolitan couples with a sense of romance. The proposal therefore contains more of an apartment hotel where the standard room are a two-room appartment with kitchenette distributed over 30 square meters. In this room between one and eight people can be accommodated, depending on preferences. For the most economically minded lone traveller, are also a number of small single rooms. This can, given the situation in the city, helping the train association's volunteers who need place to stay overnight in periods. All rooms have access to a small balcony, and with the private kitchenette and a separate guest kitchen with terrace, it provides accommodation qualities which usually isn't offered in a hotel. The expanded advantages of the accommodation makes it versatile, and it can be varied with the needs of the growing small town where the hotel stands.

The main object of the project has been to let the extended program modernize and expand Mariefreds range, and gather these new functions in a building that fits into the community without pretending to be something old. Becoming a positive anachronism.

Place, publisher, year, edition, pages
2015.
Keyword [sv]
Hotell, Mariefred, Stadshotell, Ritningar, Planer, Sektioner, Landsortsutveckling
National Category
Architecture
Identifiers
URN: urn:nbn:se:kth:diva-168318OAI: oai:DiVA.org:kth-168318DiVA: diva2:815786
Subject / course
Architecture
Educational program
Bachelor of Science - Architecture
Presentation
2015-06-24, 09:30 (Swedish)
Supervisors
Examiners
Available from: 2015-11-16 Created: 2015-06-01 Last updated: 2015-11-16Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Architecture
Architecture

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetric score

urn-nbn
Total: 37 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf