Huden är det största mänskliga organet, och det tjänar en grundläggande roll i att skydda människokroppen från skadliga yttre stimuli genom att agera som en fysisk och biologisk barriär. Den mänskliga huden kan delas in i tre lager, där överhuden (epidermis) är av intresse i denna studie. Epidermis, huvudsakligen bestående av keratinocyter, kan i sin tur delas in i 5 cellskikt, som var och en kännetecknas av kertainocyternas differentieringsstadie. Lamininer är även utav intresse i denna studie. Lamininer är stora glykoproteiner som utsöndras, som heterotrimerer, bl.a. av keratinocyter. De är viktiga komponenter av basalmembranet av in vivo hud, och är involverade i olika signalvägar och reglering av keratinocyters adhesion, differentiering och apoptos.
Mänskliga hudekvivalenter ämnar att efterlikna den mänskliga huden, så att vi kan studera dess fysiologi och relation till sjukdom. Även om olika biomaterial har använts för att konstruera dessa, brister många av dem i mekanisk integritet, elasticitet, ECM-struktur och/eller kräver funktionalisering. FN-4RepCT, ett rekombinant producerat spindelsilkesprotein, bildar ett biomaterial som saknar dessa brister. Det innehåller fyra repetitiva polyalaninblock och fyra glycinrika enheter, en C-terminal domän och ett cellbindande motiv från fibronectin, nämligen RGD. Proteinlösningar av FN-4RepCT kan användas för att producera makroskopiska 3Dstrukturer i olika format, som har visat sig vara proteinpermeabla, biologiskt nedbrytbara, elastiska, mekaniskt robusta och stöder cell proliferation. I denna studie används FN-silkes membran, med nanofibrillära strukturer, för att konstruera en epidermal motsvarighet bestående av silke, lamininer och keratinocyter. Metoden som presenteras för att konstruera dessa membran och belägga dem med lamininer är enkel och kan upprepas utan användning av komplex laboratorieutrustning.
De resultat som presenteras häri ger ytterligare stöd för att FN-4RepCT skulle kunna vara ett användbart biomaterial inom området vävnadsteknik. Det visas också att när lamininer kombineras med silke främjas proliferation och differentiering av keratinocyter, vilket är en fördel om man vill konstruera en modell av epidermis som är fysiologisk relevant. De epidermala ekvivalenterna utvärderades med immunofluorescence där differentierings markörerna Keratin 5, Keratin 10 och involucrin färgades in. Resultaten visar att det epidermala vävnadskonstruktet består av flera cellager som kan identifieras utifrån cellernas morfologi samt vilka markörer de uttrycker. Sammantaget kan slutsaten dras att FN-4RepCT, i kombination med lamininer, är ett lovande alternativ för konstruktion av hudvävnad.